10 aug. 2008

Stolpe in!

Malin, Europa cup segrare! Foto Johan Granath, skota.se

Den avslutande dagen på Europa Cupen för SK30 blev en lång dags färd mot natt... Utgångsläget för de sista två seglingarna var

  1. Veszmadár, Hun 11, 8p
  2. Gryning, SWE 225, 15p
  3. Malin, SWE 219, 15p

Ungraren verkade lite svår att nå även om han hade en BFD som struken segling, däremot mot var vi rätt sugna på att tvåla till Gryning. Sjunde seglingen kom igång och vi gjorde en bra start, tyvärr gick vi vänster direkt och fastnade i ett vindhål vid Sumpholmen (hörs ju på...), nåja vi nötte på och rundade nånstans mellan 10e-20e plats med Gryning några båtar före. Hygglig läns, rundar upp runt det vänstra märket (sett från länsen) jämsides med Gryning på det andra gate-märket, de fastnar i vårat blekhål från första kryssen och vi drar ifrån stort. Dock lättar det ur och en lång period ligger alla båtar stilla. Slutligen rundar vi kryss märket och får bra fart när vinden fyller i igen, ligger då typ sjua och nånstans lååångt där bakom ligger Gryning. Plötsligt kommer en tutande funktionärsbåt med schackrutig flagga. Sk-t också, avbrutet! Vi hade glömt bort maxtiden på 90 minuter.

Väntan på ny segling, förbaskat svårt att hålla sig sugen. Huvudet spekulerar vilt, blir det bara en segling till så "räcker" det med att "se till" att Gryning blir sämre än femma för att ta silvret. Blir det två seglingar så... För många parametrar att hålla reda på.

Race 7 kommer slutligen igång, men vi var långt borta vid läflaggan för att kolla enslinjen när 5 min skottet går och det blåser inte mycket. Vi vill starta i lovart och kunna slå tidigt till babord. Vi halvvindar för babord under alla uppradade styrbordsbåtar och försöker hitta en lucka som inte finns. När skottet går så är vi 10 m under startfartyget. Efter två slag med nästan noll fart kommer vi ut för babord med en drös båtar som täcker oss i lovart. Vi seglar lågt (mycket lågt) för att få upp lite fart och rinna fram lite för få lite syre. När allt lugnar ner sig lite ser vi att Gryning inte heller kommit iväg nåt vidare, vilket känns lite lugnande. Efter ett tag kan vi växla om från fart till normal läge och börjar då knapra in lite. Högerkanten var ganska rätt och vi närmar oss kryssmärket 50 m under styrbords-layline som topp tio iaf. Slår till barbord och möter tre båtar på led för styrbord, varav vi går stäv mot stäv mot SWE-163 Pani som ligger först i tåget. Jag är inställd på att ducka, men Pani vinkar fram oss. Det blir ett dåligt slag, vi tappar farten och smack på bojen. Sk-t! (man ska följa sin instinkt...) Tysken bakom ser förstås allt och ropar lungt nåt om protest . Bara att ta en straffsväng vilket känns som en evighet i så lite vind.


Foto Johan Granath, skota.se

Vi kommer igång igen och Gryning är fortfarande på skapligt avstånd bakom. Vi länsar på och "som vanligt" kommer GER-152 sakta ikapp med sin enorma gula spinnaker. De rullar över oss i lovart mitt på länsen för styrbord, men när vi närmar oss gaten så blir det lite stressigt ombord och jag tappar kollen på tysken strax innan tvålängdszonen. Sekunden senare börjar han yla att vi inte har plats men vi har då inget altenativ (eftersom vi då har överlapp) och "tvingar" oss in vid märket. Han sätter protestflagg och börjar prata med vittnen runt omkring. Eftersom jag inte är säker på att vi skulle ha haft plats, så tar vi det säkra före det osäkra och tar en straffsväng (suck...). Vi fortsätter ut på högern bakom en klunga med båtar och ser att Gryning och ett gäng båtar går in mot Sumpholmen och parkerar, vilket leder till glada miner på vår båt. Vi slår över till styrbord 200 m under layline medans klungan framför kör ända ut.


Med 500 m kvar till bojen ser vi att klungan vid Sumpholmen får vind, 30 graders medvrid och sträcker till märket i dryga sex knops fart. Vi däremot stannar till helt och en bra stund senare får vi den nya vinden och kan börja kryssa "igen". Tur i oturen så ligger vi betydligt bättre till än klungan som dunkade högerhörnet samtidigt som Gryning ser ut att ligga sämre än topp tio. Dessutom ser det ut som att GER-114 Hunkes ser ut att kunna klara maxtiden. Vi nöter på och rundar typ 20e med Gryning ett par placeringar framför och nu har vinden vridit så pass mycket att det är sträckbog nästan dikt för styrbord mot "länsmärket". Gryning kör lite lovning i en klunga med båtar som skapar en lucka i lä samtidigt som vi statsar lågt på fart och sakta men säkert glider vi förbi i lä. En stund senare närmar vi oss gaten och ställs inför valet att länsa /slöra med spinnaker från högra märket (sett från länsen) "upp till" mål eller att ta vänstra och halvvinda i mål på genuan. Vänstra märket ser ut att vara en anings närmare samtidigt som vårat spår gör att vi ligger i lä om några båtar så valet blir det vänstra. Snabb gipp runt märket och rakt mot mål. Vinden vrider med ytterligare och det blir lätt brant slör mot mål och vi blir lite överraskade när Ungraren kommer skärande för styrbord in framför oss, gippar och går i mål. Med nöd och näppe kör vi över en båt i lä samtidigt som vi går precis före nästa spinnaker båt för styrbord och går i mål platsen efter Ungraren. Puh, vilken pers.


Men vi var före Gryning och Ungrarens dåliga placering gör läget "intressant". Vi har dock ingen järnkoll på poängen, men vet att vi ligger sämst tvåa. Vi frågar startfartyget om det blir en till segling till och de svarar att de avaktar men förmodligen gör ett försök även om det ser "mörkt ut", klockan är ju ändå kvart över tre... Tankarna virvlar i mitt huvud, magkänslan skriker att den inte vill segla en "chansig" lättvindssegling till när vi just nu har silvret i hamn. Samtidigt försöker förnuftet jobba bort de dåliga tankarna. "Tänk noll-noll nu, förra seglingen är historia, nu gäller det att gå in göra jobbet igen. Mm vad kul det ska bli.... Inte! F-n kan de inte skjuta av klabbet så vi får åka in och slappa istället" Fram och tillbaks i huvudet, rätt svårt att slappna av. En evighet senare (typ 45 min) när sista A22a går i mål kommer äntligen den efterlängtade signalen att det inte blir någon mer segling (Vad synd...) Yes, vi kom tvåa! Bra jobbat grabbar. Tyska filmteamet kommer ombord och ställer lite frågor.

Jiddra inte med oss!

Vi kommer in sent till hamnen och våra bryggrannar GER-150 Mariposa gratulerar oss till segern. Men nä vi tror inte det räcker. Vi sätter igång med att fixa båten och knallar en halvtimme senare bort för att kolla resultatlistan. "Vad i hela friden, vi vann med en poäng. Härligt!" Eller? Ryktet når oss att Ungrarna tänker protestera mot seglingsledningen för att få seglingen struken. Men va f-n, då kommer vi ju trea om de får igenom protesten. En placering vi jobbat rätt hårt för att "slippa". Mera oviss väntan vidtar och kanslipersonalen "kan inte" säga något. Inte ens om de lämnats in någon protest eller när förhandlingen í så fall kommer hållas. Vi går till restaurangen och tar en kaffe, det skulle nu kännas otroligt bittert att bli nerpetad till trea. Gott och väl en timme senare får vi reda på att protesten avslagits. Men då blir känslan mer "puh" än "yippie"...

Man kan ha åsikter om att sista seglingen inte var riktigt rättvis och att det är tråkigt med "rundbana". Men det är ju också kappsegling (vissa kör ju bara rundbana :D). Ungrarna dominerade stora delar av regattan, men deras offensiva starter hade ett dyrt pris. Det var tjuvstarten som kostade dem segern inte sista seglingen.

Foto Johan Granath, skota.se

Nåja nu får vi sätta igång att smida planer inför Europa cupen på Bodensjön 2010. Då ska vi hänga med på lätta länsar också.