27 juni 2007

Nytt millenium - ny rigg!

Long time, no blog... Sommarjobb hos Quantum sails/Pär Lindforss med mera har upptagit tiden, men... Vi seglade vikingaregattan med Malin för några veckor sedan. Det gick väl så där. Vi hade väldigt trevligt ombord och alla manövrar fungerade mycket bra, men kryssfarten var inte bra. Ingabritt (SK 30-150), som tyvärr var vår ende konkurrent, fullständigt krossade oss. De gick nog en till två tiondelar snabbare vilket innbar att de plockade nog 200-300 m varje kryss på ren fart. Vår räddning blev att de bara var tre icke samtrimmade ombord och hade det rätt tufft i alla manövrar.

Hur som helst den ruttna kryssfarten har satt fart på ideerna i huvudet. Vi gick riktigt dåligt med genua 2 uppe, båten var ganska lovgirig och fick inte båten att "spåra". Det gick bättre med genua 1 då båten balanserade bättre, men den är lite åt det veka hållet. Så ganska tidigt i vindregistret måste man växla ner och då funkar det i dagsläget inte så bra. Något måste göras...

Varför inte? Foto Allan Förberg

Jag har nog tidigare nämnt de i AC omtalade "batman-vingarna" eller flippers. Jag är nu grymt sugen på att testa dessa samt den berömda "millenium-riggen".

13 juni 2007

Revansch!

Tät och spännande segling...


Istället för att försöka låna in en gast till 606-cupen på Lidingö nu när Olle försvunnit utomlands så ville jag göra nåt annorlunda. Jag kände att ännu ett dåligt resultat hade varit svårt att hantera med risk att frustrationen ökat ännu mer och när jag känner mig tvungen att prestera så kommer motgångarna som ett brev på posten. Så vad göra? Jag bestämde mig för att gasta åt någon annan. Låter kanske inte så märkvärdigt men de gånger jag inte hållit i rorkulten på en kappsegling ryms nog på tio fingrar och jag har knappt satt min fot framför masten....

Är jag då ett kontrollfreak som måste styra och ställa? Ja kanske lite så. Men jag är också väldigt dålig förlorare (jättedålig!). Det är däremot inte så viktigt att komma högst upp i resultatlistan, men jag hatar och segla dåligt helt enkelt. Därför är det lite svårt med någon rorsman som inte riktigt gör sitt jobb, för att vi då seglar sämre än vi behöver. Ett annat problem jag ibland upplevt när jag gastat med någon som är jättebra är att jag inte känner att jag kan påverka någonting. De kunde lika gärna ersätta mig med en programmerad robot istället (sh-t, rätt tänkvärt även för egen del....).

Upprundning efter första länsen i andra köret, en stund senare var vi i ledning...


Tillbaka till tisdagsseglingen. Jag och Göran bestämde att vi skulle segla och han lät lite häpen när jag ville gasta. Göran som normalt seglar med sin sambo brukar väl normalt sätt inte toppa fältet, men de har ofta bra starter (bättre "hit-ratio" än jag själv) och fin kryssfart. Vi delade upp arbetet på vägen ut till start. Göran tog hand om allt bakom storskotsskenan och jag fick sköta resten, inklusive bestämmanderätt över taktiken. Inför första racet bestämde vi att Göran fick starta var han ville bara vi kunde ligga kvar på styrbord för jag ville ut på vänstern. Det lyckades och när vi väl kom iväg kunde jag hålla koll hela fältet och vindpuffarna. Vi prickade den perfekta byn att kliva över i och rundade med en klar ledning. Den höll till vår häpnad ända in i mål. Starten efter gick inte riktigt lika bra, vi blev överkörda och fick slå bort. Rundade dock ändå fyra efter första kryssen, plockade en båt i upprundningen och resterande på andra kryssen. En spik till! Sista seglingen blev lite sämre men en fullt godkänd femteplats räckte för att bärga kvällens totalseger. Vad hände?

Bra ledning i första racet!

Det var grymt kul att gasta 606. Allting är väldigt lätthanterligt men ändå fysikt och härlig tävlingskänsla med spänning hela tiden. Det var också en utmaning att försöka göra allt som jag själv hade önskat som rorsman och försöka avlasta Göran så mycket som möjligt, så han kunde koncentrera sig på att styra. Det här var precis den vitamininjektion jag behövde efter helgens motgångar. I'm back baby, I'm back.....

10 juni 2007

Tungt!

Slutresultatet på Forsbergs minne blev typ 10-13-3-14-DNS. Placeringen vet jag ej då vi packade ihop och åkte hem i förtid. Vet heller inte om det blev nån femte segling då det var helt blankt när vi satte oss i bilen, men det var en och halvtimme kvar till tidpunkten för sista start. Det är emot mina principer att inte fullfölja men det kändes inte ett dugg lustfyllt att köra en segling till. Olle var dessutom ganska stressad att komma hem. Vilket gjorde att jag inte kunde slappna av, utan seglingen blev väldigt krampaktig rent mentalt. I kombination med det olidliga vädret, dåligt med vind och mycke motorbåtssvall var det jätte jobbigt.


Det ligger nära till hands säga nåt i stil med "man kan inte segla där det växter näckrosor i stränderna". Men en titt i resultat listan visar att det är samma båtar i topp som vanligt och det här är också kappsegling. Så ännu en gång kan jag konstatera att jag inte är bättre än jag är. Så fort jag får för mig att det räcker med att ställa ut båten på banan och resultaten kommer av sig själv blir det ett hårt fall från de rosa molnen ner i asfalten........

9 juni 2007

Högtryck!

Nu i helgen går Forsbergs minne av stapeln i Uppsala. Måste tyvärr efter första dagens seglingar rapportera att högtrycksväder inte är nån höjdare på Ekoln. Egentligen inte för att det var lite vindfattigt och extremt vridigt utan för alla som åker runt i sin motorbåt och drar upp svall. Låter kanske lite töntigt men tänk er då typ 30 graders gassande sol, så att solbrillorna immar på insidan och läns med spinnakern hoppande som en studsboll i alla vågor. Några glada spejare körde tom vattenskidor kors och tvärs genom fältet. Ganska jobbigt......


Själva seglingen då? Nja.... Serien; I mitten- näst sist (tjuvstart) - 3:a. I segling två vred vinden 40 grader efter start så det blev rundbana (Mantorp!) och då är rätt svårt att segla upp sig efter en omstart. Hade nog kunnat gå om inte humöret varit nere i botten. Ibland ifrågasätter jag starkt varför jag pysslar med den här sporten. Men mer än gång har nån högre makt istället gett lite utdelning i seglingen efter istället :D. Så att budskapet "ge aldrig, aldrig upp" blir ordentligt inpräntat, åtminstone den dagen.


Vi hade det lite knackigt med höjden i början. Men dagens teori är att lite mindre sagg löser problemet. För de flesta andra som inte har dubbla förstag så löser det automatiskt, förstaget blir ganska sträckt i ultra lätt vind av mastens tyngd.

Helgens hitvarning är dock de GUL-Lycratröjor (Rashguard) vi köpte på Jollespecialisten. Otroligt bra och inte så dyra. Tröjorna är otroligt nog svalare än att köra utan och man slipper bli stekt. Rekommenderas!!!

1 juni 2007

Go Luna Rossa!

Har varit lite osäker på vilka (förutom Victory) jag ska heja på i cupen, men efter att ha sett denna film på Blur bestämde jag mig för Luna Rossa. Vore grymt kul om de kunde tvåla till de numera lite självgoda "Schweizarna".


I förrra cupen såg jag en till en början liknande start mellan Alinghi och Oracle. Dickson jagade runt Coutts med blåslampa ända tills den sistnämnde ställde upp i vindögat och Dickson gled upp jämnsides till vänster. Alltså samma situation som i filmen ovan. Men istället för att göra som Spithill väntade man helt enkelt in klockan och slog över till babord, gasade och startade exakt på skottet med full fart vid startfartyget. Dickson föll av för styrbord och försökte komma över läbojen men låg för långt till vänster och kom inte över.... Alinghi hade därmed direkt två båtlängders försprång vilket man sedan bara utökade.

Jag läste i Seahorse AC-special ett citat från Simon Daubney (trimmer): "I find myself thinking two or three times a day when we are making decisions; What would Russel say or think or do here? ...people don't get the complete picture of how good he is at this game, not just on the water."

När jag letade efter fler filmer hittade jag den här, mellan ETNZ och Alinghi, som trots pausnumret i mitten är rätt ok. Notera ljudet ombord i starten....

Slutsats!?: Fart är kung! Det blir betydligt enklare om man har bra fart...