Två månader!

Om två månader är säsongen igång. Lite drygt fem månader till 606 SM i Gävle (redan 33(!) båtar anmälda se förbundet eller SM-siten direkt)För min del innebär det att den mentala träningen redan sackar efter. Nä inte riktigt, men det finns lite grejer jag måste klura på.

För det första: STARTER!

Den gångna säsongen var usel på den här punkten. De enda bra starter jag gjorde var under A22-SM och det var tack vare Bo, som signalerade avståndet föredömligt från fördäck. Det funkar tyvärr inte i en 606. Det blev något bättre då gasten tog hand om klockan och ropade tiden till mig.

Men ändå inträffar två scenario alltför ofta. Det ena är att vi kommer fram till linjen för tidigt och tvingas att bromsa upp och sedan inte ha någon sträcka att accelerera på. Dessutom blir man till en sittande fågel för att inte bli tryckt av de som kommer och stickcer in näbben i lä.

Det andra scenariot blir lite av en reaktion på det första. Vi börjar accelerera lite för sent och lite för långt från linjen, gärna med en båt tight snett framför i lä.

Nä jag måste bli bättre på att vrida på skallen och kolla runt lite, speciellt snett bakåt i lovart. Jag inbillar mig att klungan i lovart kan ge fingervisnig om var linjen är, är man något något bakom dem när skottet går med bra fart borde man vara safe.

Jag måste lita mer på magkänslan (har inget med corn flakes reklam att göra). När det är 1-2 min kvar och det känns i magen att startläget inte är riktigt bra, måste jag våga hitta på något. Det blir mycket sällan bättre av att bara sitta still och vänta. Lita på magkänslan!

Lite meck måste man unna sig också! På fixa listan står bla

• Rundgående tamp till akterstaget
• En uppsättning kortare spridare med mindre svepvinkel, för att få lite mer flex i nedre delen av masten.
• Ny stående rigg, för säkerhets skull
• Nytt storfall, lite jobbigt att seglet ramlar ner hela tiden.
• Windex som pekar åt rätt håll
• Suggor istället för nedhal till spinnen

Olle och jag i aktion på baggen mot två av våra favvo-konkurrenter Pelle (SB-hals) och herrarna på Implema Göran och Jojje (BB) . En av de bästa regattorna nånsin, vi hade riktig tätkänning första halvan. Sedan tacklade psyket av lite och vi slutade trea. Men vi har skönt fokus på bilden.

Coolt!

De senaste veckorna har ju varit rätt kylslagna. Det tillsammans med min vän Patriks seglingsrapporter har gjort att suget på DN jakt växt. Det verkar finnas mycket utrymme för meck och tänk å det är ju inte fel. Vissa jag pratat med tycker dock att de höga farterna är skrämmande, vilket gör mig lite orolig att jag inte ska tycka om det hela.
Men sugen är jag, trots att jag inte provat ännu. Hittade dessa bilder på den till synes rätt ambitiösa tyska båtbygaren bergner-bootsbau . Passa på att kolla in Arthur Schwörers nya SK 30

Mitt intryck är att man vill ha en stum och styv kropp (motsv båt). Notera de rundade insidorna i sittbrunnen. Dessa är nog lite av en "rule cheater" och går under benämningen knän i regeln och vad jag kan förstå är syftet att styva upp sittbrunsområdet mot böjning i långskeppsled samt vridning. I reglens står att glasfiber får användas som förstärkning, i själva verket handlar det nog mera om en glasfiber historia med trä som distansmaterial.

Mast och planka verkar mer vara inriktade mot att flexa för att ta hand om överskottsenergin.

Notera mastböjen på de bakomvarande. Att bakmedarna står så lodrätt trots böjen tror jag kan vara ett tecken på att skjuvdeformationen på plankan är påtaglig (Timoschenko balkteori för den som är intresserad). Coolt är det hur som helst!

PS Kolla även in csi-composites för lite mer prylhets! DS

Upp en viktklass!

Som många säkert redan listat ut så var jag på nedan nämnda pub förra fredagen. Har haft fullt upp med plugget så rapporten kommer först nu. Den suddiga bilden på Skota föreställer... Ni förstår säkert. Till vänster på bilden syns min käre vapendragare Olle.

Under kvällen dök den mycket sympatiska Martin upp, stolt ägare av SK 30 SWE-219 Malin. Åter igen väcktes iden att göra en liten satsning mot Europacupen på jubileet i Saltsjöbaden 2008 (Skärgårdskryssarregeln firar 100 år). Låter det mossigt? Det är det inte, det pirrar till i kroppen när jag tänker på att få möta ett gäng resursstarka tyskar mfl. För mig ger det hela en känsla av lite mini IACC.

Som grädde på moset är Malin ritad av, en av mina idoler, Arvid Laurin! En man som vågade gå kraftigt emot strömmen med ett tänk långt före sin tid. Malin är ett grymt bra objekt och med lite förändringar skulle det hela bli perfekt.

• Ett bra system till storskotstravaren
• Högre durk för att lättare komma upp på däck
• Kevlarstorsegel + ev fiol
• Ny mastfot, för att tippa fram masten mera
• Lite djupare försegel kanske
• Sist men inte minst min nya favorit, reducera luftmotståndet så mycket det går

Hoppas bara att resten av team Chadrak är med på noterna oxå.

Seglarpub!

SeglarPer feat Skota.se inbjuder till seglarpub på Olssons Video(bar) på odengatan i Stockholm. Skota ska visa sina bästa bilder och de är inte dåliga då Johan (webmaster) är fantastiskt talangfull. Dessutom har både Allan och Johan en viss förkärlek till "rätt" sorts båtar...
Kul att få prata av sig lite också mitt snöslasket!
Länk till Skota

Seahorse!

Pulsen stiger alltid lite när jag kommer hem utmattad från all korvstoppning och upptäcker att ett nytt nummer av tidningen landat på hallmattan. Tidningen är verkligen ngt att bita och en artikel kan behövas läsas två-tre gånger innan det klickar. Tidigare då jag köpte lösnummer hände det en gång att jag försjönk så djupt i en artikel redan på tunnelbanan på väg hem att jag missade att kliva av tåget.

Jag måste säga att de svenska båttidningarna börjar sjunka till en pinsamt låg nivå. De börjar bli lite som "Äntligen Hemma". Mer fokus på Martin Timell än det det han bygger. Samtidigt som det lilla tekniska de skriver om är fyllt med så mycket fel, att trovärdigheten helt försvinner.
Fast det är klart att de är inte alla som är lika vilse som jag....

Nu måste jag stålsätta mig för att inte stanna hemma imorgon förmiddag och läsa.

Ibland skridsko!

För några år sedan introducerade min käre vän Bo mig till långfärdskridskoåkning. Även om det inte drabbat min själ på samma sätt som segling så är det en härlig sysselsättning och vintern känns betydligt kortare.

Helgen som borde gått åt till att plugga strukturoptimering och sandwichkonstruktion, för att ta reda på hur man teoretiskt kan beräkna egenfrekvser för ett sandwichlaminat (lika kul som det låter), gick istället åt till mitt projekt att förvandla dessa skor.

Till ett par såna här som man kan gå med också och som ger lite värme.

För att slutligen kunna sännas fast på denna. Gärna med löshäl, fast det får komma senare.

Förberedelserna började i köket med att bygga nåt ställ att ha skorna på inför stundande kolfiber laminering.

Tyvärr inga bilder från själva plastningen, men härdningen fick ske i badrummet med en kupevärmare för att snabba på processen. 30 graders värme satte fart på molekylerna. Tack till Benn´s mast & rigg för spons med packtejp (ICAs plastfolie skyddar skorna från epoxyn, fanns lägligt till hands i köket).

Det halvfärdiga resultatet. Verkar lovande, den nya "sulan" väger 50 gram i ganska otrimmat skick. Skon väger dryga 400 gram, så förhoppningsvis klaras målsättningen på knappt 650 gram.

Nu måste jag få tag på en gummisula.

IACC!

Sovmorgon och lite slösurfande. Hamnade på http://www.americascup.com/ och hittade dessa bilder på Team New Zealand båda nya båtar NZL-84 och NZL-92.

Marcelino Botin har ingått ETNZ design team och nog känner man igen dragen från Botin & Carkeek. Personligen tycker jag detta är den coolaste AC-båten nånsin. De minst sagt flata skrovsidorna känns helt rätt för att åstadkomma den dynamiska "sink in" effekt som är önskvärd, då effektiva vattenlinjen blir längre vid krängning. Jag blev oerhört inspirerad när jag såg denna båt första gången och gick raka vägen i in Maxsurf och ändrade min pågående A22- design. Ingen tvekan längre, blir det en egen ritad/byggd A22 kommer den påminna om detta. I grunden isnspirerad av Arvid Laurin men ännu extremare i stil med ovan.

Mitt intryck är att Botin-Carkeek är rätt impopulära i seglingskretsar då deras kontroversiella konstruktioner krossat allt motstånd och tagit död på IMS-hypen. Helt rätt tycker jag, om inga konstruktörer vågade ta ut svängarna skulle alla vara bleka kopior av Bruce Farr.

Jag måste erkänna att jag älskar smala båtar, då de är rätt överlägsna på vindvinklar under 90 grader. Vilket föremål som helst kan ta sig fram snabbt med potentiella energin i ryggen. Men man måste kunna ta sig mot vinden. Nä tacka vet jag kryssmaskiner!

Äntligen!

Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott, att blogga alltså. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Tanken är att det vore kul att dela med sig av det som poppar upp inne i huvudet. Hoppas nån vill läsa.