Stolpe in!

Malin, Europa cup segrare! Foto Johan Granath, skota.se

Den avslutande dagen på Europa Cupen för SK30 blev en lång dags färd mot natt... Utgångsläget för de sista två seglingarna var

1. Veszmadár, Hun 11, 8p
2. Gryning, SWE 225, 15p
3. Malin, SWE 219, 15p

Ungraren verkade lite svår att nå även om han hade en BFD som struken segling, däremot mot var vi rätt sugna på att tvåla till Gryning. Sjunde seglingen kom igång och vi gjorde en bra start, tyvärr gick vi vänster direkt och fastnade i ett vindhål vid Sumpholmen (hörs ju på...), nåja vi nötte på och rundade nånstans mellan 10e-20e plats med Gryning några båtar före. Hygglig läns, rundar upp runt det vänstra märket (sett från länsen) jämsides med Gryning på det andra gate-märket, de fastnar i vårat blekhål från första kryssen och vi drar ifrån stort. Dock lättar det ur och en lång period ligger alla båtar stilla. Slutligen rundar vi kryss märket och får bra fart när vinden fyller i igen, ligger då typ sjua och nånstans lååångt där bakom ligger Gryning. Plötsligt kommer en tutande funktionärsbåt med schackrutig flagga. Sk-t också, avbrutet! Vi hade glömt bort maxtiden på 90 minuter.

Väntan på ny segling, förbaskat svårt att hålla sig sugen. Huvudet spekulerar vilt, blir det bara en segling till så "räcker" det med att "se till" att Gryning blir sämre än femma för att ta silvret. Blir det två seglingar så... För många parametrar att hålla reda på.

Race 7 kommer slutligen igång, men vi var långt borta vid läflaggan för att kolla enslinjen när 5 min skottet går och det blåser inte mycket. Vi vill starta i lovart och kunna slå tidigt till babord. Vi halvvindar för babord under alla uppradade styrbordsbåtar och försöker hitta en lucka som inte finns. När skottet går så är vi 10 m under startfartyget. Efter två slag med nästan noll fart kommer vi ut för babord med en drös båtar som täcker oss i lovart. Vi seglar lågt (mycket lågt) för att få upp lite fart och rinna fram lite för få lite syre. När allt lugnar ner sig lite ser vi att Gryning inte heller kommit iväg nåt vidare, vilket känns lite lugnande. Efter ett tag kan vi växla om från fart till normal läge och börjar då knapra in lite. Högerkanten var ganska rätt och vi närmar oss kryssmärket 50 m under styrbords-layline som topp tio iaf. Slår till barbord och möter tre båtar på led för styrbord, varav vi går stäv mot stäv mot SWE-163 Pani som ligger först i tåget. Jag är inställd på att ducka, men Pani vinkar fram oss. Det blir ett dåligt slag, vi tappar farten och smack på bojen. Sk-t! (man ska följa sin instinkt...) Tysken bakom ser förstås allt och ropar lungt nåt om protest . Bara att ta en straffsväng vilket känns som en evighet i så lite vind.

Foto Johan Granath, skota.se

Vi kommer igång igen och Gryning är fortfarande på skapligt avstånd bakom. Vi länsar på och "som vanligt" kommer GER-152 sakta ikapp med sin enorma gula spinnaker. De rullar över oss i lovart mitt på länsen för styrbord, men när vi närmar oss gaten så blir det lite stressigt ombord och jag tappar kollen på tysken strax innan tvålängdszonen. Sekunden senare börjar han yla att vi inte har plats men vi har då inget altenativ (eftersom vi då har överlapp) och "tvingar" oss in vid märket. Han sätter protestflagg och börjar prata med vittnen runt omkring. Eftersom jag inte är säker på att vi skulle ha haft plats, så tar vi det säkra före det osäkra och tar en straffsväng (suck...). Vi fortsätter ut på högern bakom en klunga med båtar och ser att Gryning och ett gäng båtar går in mot Sumpholmen och parkerar, vilket leder till glada miner på vår båt. Vi slår över till styrbord 200 m under layline medans klungan framför kör ända ut.

Med 500 m kvar till bojen ser vi att klungan vid Sumpholmen får vind, 30 graders medvrid och sträcker till märket i dryga sex knops fart. Vi däremot stannar till helt och en bra stund senare får vi den nya vinden och kan börja kryssa "igen". Tur i oturen så ligger vi betydligt bättre till än klungan som dunkade högerhörnet samtidigt som Gryning ser ut att ligga sämre än topp tio. Dessutom ser det ut som att GER-114 Hunkes ser ut att kunna klara maxtiden. Vi nöter på och rundar typ 20e med Gryning ett par placeringar framför och nu har vinden vridit så pass mycket att det är sträckbog nästan dikt för styrbord mot "länsmärket". Gryning kör lite lovning i en klunga med båtar som skapar en lucka i lä samtidigt som vi statsar lågt på fart och sakta men säkert glider vi förbi i lä. En stund senare närmar vi oss gaten och ställs inför valet att länsa /slöra med spinnaker från högra märket (sett från länsen) "upp till" mål eller att ta vänstra och halvvinda i mål på genuan. Vänstra märket ser ut att vara en anings närmare samtidigt som vårat spår gör att vi ligger i lä om några båtar så valet blir det vänstra. Snabb gipp runt märket och rakt mot mål. Vinden vrider med ytterligare och det blir lätt brant slör mot mål och vi blir lite överraskade när Ungraren kommer skärande för styrbord in framför oss, gippar och går i mål. Med nöd och näppe kör vi över en båt i lä samtidigt som vi går precis före nästa spinnaker båt för styrbord och går i mål platsen efter Ungraren. Puh, vilken pers.

Men vi var före Gryning och Ungrarens dåliga placering gör läget "intressant". Vi har dock ingen järnkoll på poängen, men vet att vi ligger sämst tvåa. Vi frågar startfartyget om det blir en till segling till och de svarar att de avaktar men förmodligen gör ett försök även om det ser "mörkt ut", klockan är ju ändå kvart över tre... Tankarna virvlar i mitt huvud, magkänslan skriker att den inte vill segla en "chansig" lättvindssegling till när vi just nu har silvret i hamn. Samtidigt försöker förnuftet jobba bort de dåliga tankarna. "Tänk noll-noll nu, förra seglingen är historia, nu gäller det att gå in göra jobbet igen. Mm vad kul det ska bli.... Inte! F-n kan de inte skjuta av klabbet så vi får åka in och slappa istället" Fram och tillbaks i huvudet, rätt svårt att slappna av. En evighet senare (typ 45 min) när sista A22a går i mål kommer äntligen den efterlängtade signalen att det inte blir någon mer segling (Vad synd...) Yes, vi kom tvåa! Bra jobbat grabbar. Tyska filmteamet kommer ombord och ställer lite frågor.

Jiddra inte med oss!

Vi kommer in sent till hamnen och våra bryggrannar GER-150 Mariposa gratulerar oss till segern. Men nä vi tror inte det räcker. Vi sätter igång med att fixa båten och knallar en halvtimme senare bort för att kolla resultatlistan. "Vad i hela friden, vi vann med en poäng. Härligt!" Eller? Ryktet når oss att Ungrarna tänker protestera mot seglingsledningen för att få seglingen struken. Men va f-n, då kommer vi ju trea om de får igenom protesten. En placering vi jobbat rätt hårt för att "slippa". Mera oviss väntan vidtar och kanslipersonalen "kan inte" säga något. Inte ens om de lämnats in någon protest eller när förhandlingen í så fall kommer hållas. Vi går till restaurangen och tar en kaffe, det skulle nu kännas otroligt bittert att bli nerpetad till trea. Gott och väl en timme senare får vi reda på att protesten avslagits. Men då blir känslan mer "puh" än "yippie"...

Man kan ha åsikter om att sista seglingen inte var riktigt rättvis och att det är tråkigt med "rundbana". Men det är ju också kappsegling (vissa kör ju bara rundbana :D). Ungrarna dominerade stora delar av regattan, men deras offensiva starter hade ett dyrt pris. Det var tjuvstarten som kostade dem segern inte sista seglingen.

Foto Johan Granath, skota.se

Nåja nu får vi sätta igång att smida planer inför Europa cupen på Bodensjön 2010. Då ska vi hänga med på lätta länsar också.

Skön seger!

Med serien 2, 2, 4, 1, 2, 2, 3, DNS vann jag tillsammans med Jonas Edholm och Martin Klinga M30 SM. Det var rätt knepiga vindar med typ 20 graders vrid på mellan 5-9 m/s och ganska stråkigt på Ekoln, så det fanns lite att bita rent taktiskt. Båten kändes mycket bättre nu än tidigare med nya rodret och de nya North-seglen.

Snygg båt (snabb oxå)! Foto Johan Granath, skota.se

Nu ser vi fram emot MM i höst :)

I en annan del av Köping

Jag var och besökte Erik Zarins i Köping för att studera nybygget av hans jubileums 22a. Det artar sig väl även om det är en del kvar. För egen del kan jag inte undgå att inspireras till ett eget bygge... Snart har jag nog en del ritningar att lämna in till SSKFs klassificeringsnämnd och med lite tips om laminatspec från Erik togs ytterligare ett steg närmare.

Locket är på!

I princip är der däcksribbor (teak), sittbrunnssargar, rufftak och lite luckor kvar...

Rutinerat att bygga inredningen innan man lägger dit däcket


Rullfocken på plats!

"Nice!"

Tips!

Om man är det minsta intresserad av sveriges numera största kölbåtsklass och har en stund över så är mitt tips att läsa Sven Wallins smått episka berättelse om renoveringen av SWE-339 Karotten även kallad det östtyska undret.

Den döende dandyn!

Full Metal Jacket, design John CorbyKol(svart)!

Spegel, spegel på väggen där säg mig vem som ---- i landet är…. Eftersom ”man” nu inte sitter inne med sanningen om saker och ting kan man istället ägna sig åt spekulationer. Det har ju sina fördelar för det går åt 10 ggr så mycket tid som att bara redovisa fakta, se på övrig sportbevakning tex. Vad tänkte jag spekulera om då? Jo jag satt och läste i Seahorse häromdagen, två artiklar dels John Corbys om hans nya IRC 43-fotare Full Metal Jacket, byggd helt i kol och i stort sett utan inredning. Den andra handlade om kompositriggning och hur det skulle bedömas handikappmässigt av IRC. Det slog mig då att IRC precis som ORC är ett konkurrerande företag (vinstdrivande?) som försöker sälja sina mätregler på en ”öppen” marknad.
- Redan!! Kom med nåt nytt, kanske ni tycker nu.
Jo men jag tror att vi planekonomiska svenskar ändå inte greppat ”the bigger picture”. Vi är nog vana vid att något överstatligt väsen skapar ”bästa” förutsättningar för oss. Vi har våra officiella organ som sköter upplägget. Inte många skulle nog komma på tanken att starta ett nytt seglarförbund när man ruttnat ihop på det vi har. Det är väl därför som IMS fortfarande hänger kvar för det är ju den ”officiella” regeln.

Tillbaka till kärnan nämligen IRC, som en del här hemma glatt förespråkar som frälsningen ;). IRC har som mål att skapa en populär mätregel, men de har insett att den måste hela tiden utvecklas för att stanna kvar som no1. Skulle detta gå för sakta tröttnar ekonomiskt starka intressen och det blir folkrace av det hela. Går det för fort försvinner hela bredden och gräsrotsrörelsen som inte har råd att hänga med. Så för att få ihop ekvationen kör man en balansgång, bland de större båtarna gynnar man extrema renodlade racers där allt är ”optimalt”. Bland de mindre båtarna ska mera maskerade husvagnar gynnas och däremellan blir det en gråzon. Det fanns någon slags tumregel att brytningen går någonstans mellan 45-50 fot. Därför var Corbys 43-fotare lite av en chansning. Den verkar dock funka och flera mindre ”all carbon racers” är på väg. Slutsatsen man kan dra tillsammans med att försöka betrakta hela bilden är nog därför att denna gråzon kommer på sikt att pressas ytterligare nedåt i båtstorlek och jag tror inte IRC vågar eller kan stå emot den utvecklingen. Därmed tror jag samtidigt att man satt igång att gräva sin egen grav. Så till alla IRC-fans i svedala så tror jag frälsningen blir kortvarig om den ens kommer hit…

Vad är då lösningen? Vet ej… Det är ju bara så tråkigt att se historien upprepa sig med dessa ”regler” som urartar. IOR, IMS och nu IRC. Extra tråkigt med den sistnämnda då den inte ens haft sin storhetstid än här hemma….

PS Begreppet Dandy enligt wikipedia

Sail online!

Jag måste göra lite reklam för sailonline.org, grymt kul och jäkligt lätt att komma igång. Bara att registrera sig, tanka hem ett program och sen är det bara att köra.

Just nu har jag 5,2 nm kvar till målet i Marstrand i Göteborg offshore race. Missade starten med två och en halv timme och kom iväg som 127a, plockade ett fint skift på kryssen sydväst mot Skagen och rundade som 102a. Tyvärr var jag lite girig i hopp om att tjäna 0,2 knop föll jag 10-15 grader under Fladens fyr, i hopp om att ett vindskift skulle lyfta mig tillbaka. Icke, tappade två placeringar och i ivern att inte förlora mer mark råkade jag ställa in kontrakurs i kanske en minut och tappade en placering till. Ställde väckaklockan på halv två för att runda Fladen låg då typ 89a, la då kompass kurs 345 grader rakt på målet, så dock inte att det låg en ö ivägen som jag fastnade på. På benet mellan Skagen och Fladen låg jag och körde mot "SK95SWE8" och "GER3791" de slutade runt 60. Nåja, jag grejar topp hundra iaf....

Way to go!

Foto: alfalaval.sailingblog.net

Condevor sailing team tycker jag förtjänar en del uppmärksamhet. Föredömligt att skaffa en riktig seglingsracer i form av en Mumm 30 istället för en hopplös och alldeles för stor husbåt. Man kanske inte blir coolast i hamnen men sportsligt sätt tycker jag det är hel rätt, med möjlighet till internationell scratch (utan handikapp) segling. Det är nog dessutom en mycket roligare segelbåt för kappsegling. Way to go!


PS Mumm 30+ Bavaria 33 = Billigare än X-35, X-41, J-109, First 36.7 osv...... ;)