Onsdagsrace med X-ray

Express SM

Äntligen hemma efter en ganska slitsam seglingsvecka. Fyra dagar och 10 seglingar är lite i överkant kan jag tycka. Men de flesta tycker nog inte att jag borde klaga då vi lyckades bärga en BRONS-medalj. Det känns både märkligt och väldigt roligt, lite som i en dröm faktiskt.

SWE 452 på räls, foto Arne K Larsen, regatta.nu

Grunden till den fina placeringen las ju första dagen med serien 1, 3, 1 (helt otroligt). Första racet var en liten bjudning från guds herre. Då vi bommade tiden i starten och hann inte ta en position i styrbordståget, utan gick babord och fick ducka i stort sett hela fältet. Vi kom till slut väldigt fria med skaplig höjd på kompassen så vi forsatte ut till höger, slog sedan ca 300 m under styrbordslay och gick klart före alla. Resten var "bara" bevakning... Andra starten blev en repris på den första då vi åter bommade tiden. Plötsligt fick vi syn på både klassflagga och den svarta och väldigt kort stund senare åkte den svarta ner. Så det fick bli en babord igen. Vinden hade nu ökat från kanske 3-4 till runt 6. Ut i fritt spår mot högern och när sedan kom upp till kryssmärket var det bara några båtar som smet in framför för babord. Sista seglingen däremot var klockren, bra start där vi stekte läbåten direkt. Gick styrbord tills vi fick ett litet motvrid. Spelade på skiftena hela kryssen och hade sedan en liten men klar ledning hela racet igenom.

Besättning på 452, fr v Jonas, Olle, Joakim och Martin. Notera bilen.

Många (inte minst vi själva) var överraskade över vår båtfart. Till att börja med tycker jag vi har en mycket bra kommunikation ombord om hur vi går mot de andra. Sedan jobbar främst jag och Martin med trimåtgärder och försöker använda skot, akterstag, vagn och focksuggor för att pressa upp farten. Jag måste här framhålla att loggen är ett värdefullt hjälpmedel då jag inte har så bra känsla (än) för hur båten ska kännas. Men jag och Martin har också haft långa samtal om hans erfarenheter från att seglat med Niklas på 1014 och mina små erfarenheter från tre dagar kappsegling i Stockholm som trimmer med Pär Lindforss på 826. Jag har också läst alla trimmanualer som finns att tillgå, inte bara North Sails som vi kör med, för se lite mönster hur expressen bör hanteras. Värdefullt tycker jag också de filmer av 826 som finns på webben, men också självklart råd, tips och svar på frågor från Martin Angsell och Björn Österberg på North samt Pelle L (stort tack!).

Onsdag igen!

Minst sagt blandade känslor att sätta sig i en segelbåt igen. På ett sätt väldigt skönt att det var expressen. 12 båtar på startlinjen, sol och fin sydostvind fick pluskontot att väga över rejält. Lite jobbigt dock innan start när vi mötte några babordsbåtar på kryss som gjorde väldigt sena duckningar annars kändes helgens upplevelse inte så mycket.

Vi lyckades prestera tre fina race och med serien 2-2-4 slutade vi tvåa. Sjukt bra (nästan för bra) med tanke på att det var tredje gången vi seglade båten. Jag såg inte så mkt av seglingen på kryssarna förutom tellisarna men enligt resten av besättningen gick vi bra. Båten är rätt svår men ibland när man får till det slappnar båten av löper fint med lätt tryck på rodret. Mycket tror jag sitter i focktrimmet och vi måste lägga mer fokus på att få ett mer repeterbart trim. Personligen tror jag mycket på suggorna istället för att hissa focken upp och ner. Men då måste focken hamna på samma höjd varje gång. Planen nu är nog att ta bort cunningham på focken och fixa nåt fintrim till fallet istället. På så sätt kommer höjden att bli konsekvent eftersom man alltid har koll på förliksspänningen. Fortsättning följer nästa onsdag :)

Onsdagssegling

Förra onsdagen blåste det friskt så vi valde att känna lite på båten i lugn och ro. Alla meck fick verkligen bekänna färg med hyggligt resultat. Sämst funkade dock focksuggorna som knappt gick att rubba. Efter lite felsökning i hamn kom vi fram till att valet av lina var olyckligt tjockt.

I förrgår körde vi vår andra onsdagsegling vilken var första deltävlingen i One Design Center Summer cup. 13 båtar på startlinjen och hur kul som helst. Resultatmässgt gick det väl hyfsat bra tycker jag och det kändes absolut som det gick bättre och bättre. Jag har dock grymt svårt att "känna" båten. Den är så kort och hög så fartkänslan är väldigt annorlunda mot allt jag seglat tidigare. Känns verkligen hur mycket det gör när det inte sitter i ryggmärgen och man behöver sitta och tänka efter hela tiden. Framförallt timingen i styrningen, hur mycket man ska parera, hur länge man kan peka högt och plåga båten eller hur länge man måste gasa för att komma upp i fart.

Mikael Bogefors (SWE 2009) tipsade vänligt om att vi kanske skulle ta och tvätta botten. Generellt kändes båten lite trög i vissa kritiska lägen så vi får se hur mycket det ger... :)

Update, nu med segling

Idag skulle vi äntligen komma ut och segla lite.

Segling är ju en social sport, så vi inledde med lite obligatorisk bryggsegling.

Det känns som det återstår lite krattning av linor på rufftaket innan bitarna faller plats.

Nya skotbalken kändes dock som en riktig fullträff. Lite osäker på om man ska ha 3:1 eller 2:1 på vagnen, nån som har en åsikt? Martin röstade helt otippat på tvåskuret :), men själv är jag lite osäker på att det räcker till i alla lägen.

Nya North-storen kändes lovande. Det ska väl påpekas att vi mest guppande omkring och tittade på alla motorbåtar som drog upp svall :(. Men på onsdag blir det segling i Saltis

Stalker?

Plötsligt dök det upp två bilder i mailkorgen från en herr Perry (X-79 SWE 131) som hade fotat vår andra provsegling av Expressen. Det lustiga är att bilderna är tagna med ett par timmars mellanrum en skaplig bit från varandra. Skumt... ;)

Ny tid, ny strid!

Eftersom projektet med Malin gick i mål samband Europa cupen i Saltsjöbaden, så känns det lite tomt på kappseglingsprojektfronten. Jag har ju visserligen 606an, där det iofs skulle behövas en satsning för att matcha tex ålänningarna mfl. Men vi i "team Malin" trivs väldigt bra att segla tillsammans. Vi har alla olika tillgångar och brister, vilket ger dubbel vinst. Kunskapsmässigt höjer vi totala nivån iom att vi är bra på olika saker. Vad det gäller våra brister och egenheter så jämnas de ut på nåt underligt och lagandan är väldigt ofta mycket bra. Nåja vi ville inte bara fortsätta segla tillsammans utan också utvecklas genom att höja ribban en aning. Vi funderade och diskuterade vilken båttyp som kunde vara lämplig.

• J 80 Rätt okej, men max besättningsvikt på 332 kg blir tungt att fixa med våra 360+...


• Melges 24, inte så vanlig i Sverige/Stockholm vilket ger många långa resor...


• Express, inte den sweetaste båten i samlingen men...


• Smaragd, inte så portabel och rätt lite aktivitet...


• X-79, liten eller obefinlig aktivitet...


• Maxi racer, rätt ovanlig på Ostkusten iaf...

Som vi såg det finns två reella alternativ, J 80 eller Express. Så valet föll på

Express nr 452 med namnet X-ray (fyndigt...), bilden tagen när vi hämtade båten i Västerås. Tidigare ägaren hade ägt båten sen -84 men köptes som halvfärdig några år innan av dennes föräldrar. Båten är mycket fräsch i alla skrymslen och vrår vilket jag ser som ett tecken att båten alltid varit väl omhändertagen. Enligt uppgift skulle den visst ha kommit 2a på SM typ 1990 och iaf 8e -91, så helt hopplös kan den inte vara.

Däckslayouten är rätt basic. Jag tror vi redan har typ hundra ideer på ändringar, men ví behöver inte börja från noll och kan därför prova grejerna i verkligheten innan vi plockar fram borrmaskinen...

Hemsegling var toppen, sydväst-väst 4-10 m/s gjorde att rullade på bra, toppnoteringen var 10,5 knop med spirad fock på björkfjärden

Olle och jag njöt hela vägen (här är för övrigt ett bevis på att jag inte alls måste styra jämt ;) )

Solnedgång över Fjåset efter nio timmars segling.

Framme i nya hemmahamnen. Stripningen känns väl inte så 2008 kanske, så det får nog bli lite slipning .