På'n igen!

Rätt tuff vecka har passerat sen förra inlägget och min absolut värsta seglingsupplevelse hittils. Vi körde RM för SK 30 i helgen ute på saxarfjärden och som alla vet regnade det ju en hel del, så även i fredags då vi sjösatte och mastade på Malin. Fy f-n vad blött det var.

Lördag: Först 5 timmar väntan på vind sedan två kör och iland vid åttatiden (12 timmar i regn...). Två spikar var dock en klen tröst.

Söndag: Frisk vind och ännu mera regn. Spikade första racet ganska komfortabelt. Andra racet skulle vi efter starten slå över till babord och direkt ducka en styrbordsbåt. Jag svänger runt och släpper storskotet direkt i slaget. Men båten vill inte riktigt falla av och och ju mer jag försöker falla desto sämre går det. I ett sista försök att trycka ner båten tappar rodret greppet och vi fullkomligen flyger upp på styrbordsbåten i dryga sju knop. Millisekunden innan kraschen inser jag att detta inte kommer gå, vänder mig bakåt och lägger om rodret för att försöka slå istället. Kort därefter hör jag "smällen".

På nåt mirakulöst sätt studsar båtarna isär och när jag tittar framåt igen har styrbordsbåtens mast trillat ner och deras rorsman ligger i vattnet och simmar. Men gastarna syns inte till och skräcken drabbar mig att vi kört rakt över sittbrunnen och skadat dem för jag såg ju aldrig var vi träffade. Sen kom nåt slags chocktillstånd blandat med en en oerhörd skam. Klart en av jobbigaste stunderna i mitt liv. Tack och lov blev ingen skadad och båtarna klarade sig också otroligt bra. Kolla in Patriks blogg för lite bilder.

Stolpe in!

Malin, Europa cup segrare! Foto Johan Granath, skota.se

Den avslutande dagen på Europa Cupen för SK30 blev en lång dags färd mot natt... Utgångsläget för de sista två seglingarna var

1. Veszmadár, Hun 11, 8p
2. Gryning, SWE 225, 15p
3. Malin, SWE 219, 15p

Ungraren verkade lite svår att nå även om han hade en BFD som struken segling, däremot mot var vi rätt sugna på att tvåla till Gryning. Sjunde seglingen kom igång och vi gjorde en bra start, tyvärr gick vi vänster direkt och fastnade i ett vindhål vid Sumpholmen (hörs ju på...), nåja vi nötte på och rundade nånstans mellan 10e-20e plats med Gryning några båtar före. Hygglig läns, rundar upp runt det vänstra märket (sett från länsen) jämsides med Gryning på det andra gate-märket, de fastnar i vårat blekhål från första kryssen och vi drar ifrån stort. Dock lättar det ur och en lång period ligger alla båtar stilla. Slutligen rundar vi kryss märket och får bra fart när vinden fyller i igen, ligger då typ sjua och nånstans lååångt där bakom ligger Gryning. Plötsligt kommer en tutande funktionärsbåt med schackrutig flagga. Sk-t också, avbrutet! Vi hade glömt bort maxtiden på 90 minuter.

Väntan på ny segling, förbaskat svårt att hålla sig sugen. Huvudet spekulerar vilt, blir det bara en segling till så "räcker" det med att "se till" att Gryning blir sämre än femma för att ta silvret. Blir det två seglingar så... För många parametrar att hålla reda på.

Race 7 kommer slutligen igång, men vi var långt borta vid läflaggan för att kolla enslinjen när 5 min skottet går och det blåser inte mycket. Vi vill starta i lovart och kunna slå tidigt till babord. Vi halvvindar för babord under alla uppradade styrbordsbåtar och försöker hitta en lucka som inte finns. När skottet går så är vi 10 m under startfartyget. Efter två slag med nästan noll fart kommer vi ut för babord med en drös båtar som täcker oss i lovart. Vi seglar lågt (mycket lågt) för att få upp lite fart och rinna fram lite för få lite syre. När allt lugnar ner sig lite ser vi att Gryning inte heller kommit iväg nåt vidare, vilket känns lite lugnande. Efter ett tag kan vi växla om från fart till normal läge och börjar då knapra in lite. Högerkanten var ganska rätt och vi närmar oss kryssmärket 50 m under styrbords-layline som topp tio iaf. Slår till barbord och möter tre båtar på led för styrbord, varav vi går stäv mot stäv mot SWE-163 Pani som ligger först i tåget. Jag är inställd på att ducka, men Pani vinkar fram oss. Det blir ett dåligt slag, vi tappar farten och smack på bojen. Sk-t! (man ska följa sin instinkt...) Tysken bakom ser förstås allt och ropar lungt nåt om protest . Bara att ta en straffsväng vilket känns som en evighet i så lite vind.

Foto Johan Granath, skota.se

Vi kommer igång igen och Gryning är fortfarande på skapligt avstånd bakom. Vi länsar på och "som vanligt" kommer GER-152 sakta ikapp med sin enorma gula spinnaker. De rullar över oss i lovart mitt på länsen för styrbord, men när vi närmar oss gaten så blir det lite stressigt ombord och jag tappar kollen på tysken strax innan tvålängdszonen. Sekunden senare börjar han yla att vi inte har plats men vi har då inget altenativ (eftersom vi då har överlapp) och "tvingar" oss in vid märket. Han sätter protestflagg och börjar prata med vittnen runt omkring. Eftersom jag inte är säker på att vi skulle ha haft plats, så tar vi det säkra före det osäkra och tar en straffsväng (suck...). Vi fortsätter ut på högern bakom en klunga med båtar och ser att Gryning och ett gäng båtar går in mot Sumpholmen och parkerar, vilket leder till glada miner på vår båt. Vi slår över till styrbord 200 m under layline medans klungan framför kör ända ut.

Med 500 m kvar till bojen ser vi att klungan vid Sumpholmen får vind, 30 graders medvrid och sträcker till märket i dryga sex knops fart. Vi däremot stannar till helt och en bra stund senare får vi den nya vinden och kan börja kryssa "igen". Tur i oturen så ligger vi betydligt bättre till än klungan som dunkade högerhörnet samtidigt som Gryning ser ut att ligga sämre än topp tio. Dessutom ser det ut som att GER-114 Hunkes ser ut att kunna klara maxtiden. Vi nöter på och rundar typ 20e med Gryning ett par placeringar framför och nu har vinden vridit så pass mycket att det är sträckbog nästan dikt för styrbord mot "länsmärket". Gryning kör lite lovning i en klunga med båtar som skapar en lucka i lä samtidigt som vi statsar lågt på fart och sakta men säkert glider vi förbi i lä. En stund senare närmar vi oss gaten och ställs inför valet att länsa /slöra med spinnaker från högra märket (sett från länsen) "upp till" mål eller att ta vänstra och halvvinda i mål på genuan. Vänstra märket ser ut att vara en anings närmare samtidigt som vårat spår gör att vi ligger i lä om några båtar så valet blir det vänstra. Snabb gipp runt märket och rakt mot mål. Vinden vrider med ytterligare och det blir lätt brant slör mot mål och vi blir lite överraskade när Ungraren kommer skärande för styrbord in framför oss, gippar och går i mål. Med nöd och näppe kör vi över en båt i lä samtidigt som vi går precis före nästa spinnaker båt för styrbord och går i mål platsen efter Ungraren. Puh, vilken pers.

Men vi var före Gryning och Ungrarens dåliga placering gör läget "intressant". Vi har dock ingen järnkoll på poängen, men vet att vi ligger sämst tvåa. Vi frågar startfartyget om det blir en till segling till och de svarar att de avaktar men förmodligen gör ett försök även om det ser "mörkt ut", klockan är ju ändå kvart över tre... Tankarna virvlar i mitt huvud, magkänslan skriker att den inte vill segla en "chansig" lättvindssegling till när vi just nu har silvret i hamn. Samtidigt försöker förnuftet jobba bort de dåliga tankarna. "Tänk noll-noll nu, förra seglingen är historia, nu gäller det att gå in göra jobbet igen. Mm vad kul det ska bli.... Inte! F-n kan de inte skjuta av klabbet så vi får åka in och slappa istället" Fram och tillbaks i huvudet, rätt svårt att slappna av. En evighet senare (typ 45 min) när sista A22a går i mål kommer äntligen den efterlängtade signalen att det inte blir någon mer segling (Vad synd...) Yes, vi kom tvåa! Bra jobbat grabbar. Tyska filmteamet kommer ombord och ställer lite frågor.

Jiddra inte med oss!

Vi kommer in sent till hamnen och våra bryggrannar GER-150 Mariposa gratulerar oss till segern. Men nä vi tror inte det räcker. Vi sätter igång med att fixa båten och knallar en halvtimme senare bort för att kolla resultatlistan. "Vad i hela friden, vi vann med en poäng. Härligt!" Eller? Ryktet når oss att Ungrarna tänker protestera mot seglingsledningen för att få seglingen struken. Men va f-n, då kommer vi ju trea om de får igenom protesten. En placering vi jobbat rätt hårt för att "slippa". Mera oviss väntan vidtar och kanslipersonalen "kan inte" säga något. Inte ens om de lämnats in någon protest eller när förhandlingen í så fall kommer hållas. Vi går till restaurangen och tar en kaffe, det skulle nu kännas otroligt bittert att bli nerpetad till trea. Gott och väl en timme senare får vi reda på att protesten avslagits. Men då blir känslan mer "puh" än "yippie"...

Man kan ha åsikter om att sista seglingen inte var riktigt rättvis och att det är tråkigt med "rundbana". Men det är ju också kappsegling (vissa kör ju bara rundbana :D). Ungrarna dominerade stora delar av regattan, men deras offensiva starter hade ett dyrt pris. Det var tjuvstarten som kostade dem segern inte sista seglingen.

Foto Johan Granath, skota.se

Nåja nu får vi sätta igång att smida planer inför Europa cupen på Bodensjön 2010. Då ska vi hänga med på lätta länsar också.

Lilla AC

Mycket att klura på! Foto Patrik Stenberg

Vårat SK 30 projekt rullar vidare så smått och det är en hel del onormala frågeställningar vi ställs inför som jag tror den vanlige entypsseglaren aldrig råkar ut för. Jag föreställer mig att det är exakt vad till exempel Cup-teamen ställs inför (därav titeln).

För det första har vi det "paket" vi har. Det är olikt alla de andra , konceptet har sina förtjänster men också sina svagheter. Så frågan blir då hur ska vi optimera det hela? Blankt papper, ingen att fråga eller spionera på....

Båten
I dagsläget har vi fartproblem (= höjdproblem) på kryssen från kanske 5-6 m/s uppåt. Malin är typ 300 kg lättare (minst -150 kg i kölen) och 10-20 cm mindre djupgående än de bästa konkurrenterna. Det är klart att detta påverkar rätande momentet, vilket i sin tur farten. Vi tror dock vi kan förbättra farten i detta register genom förbättra balansen. Båten blir i dagsläget lovgirig förbi en viss kräningsvinkel samt när man byter ner till mindre försegel. Har inte riktigt fått kläm på varför båtar med breda häckar har en tendens att bli lovgiriga när det kränger mycket (nån som har svar, skriv en comment).

Vill ju helst inte hålla på och flytta runt hela segelplanet med röstjärn, mastfot mm. Alternativet är ju då att ändra fördelningen mellan storsegel och förtriangeln mao kapa bomliket och flytta fram förstaget.

En annan ide är att göra kölen lite tyngre för att minska krängningen och på så sätt förbättra balansen och förhoppningsvis öka farten. Jag skulle vilja förbättra kölprofilen också genom att göra den lite spetsigare (Naca 65- serie, kanske). Skulle kunna göras genom att gjuta på kölen framåt genom att bygga på en lösnäsa. Samt fylla i lite i de trimfickor som finns ursågade längst bak kölen.

Segel
Korrigera balansen för oss osökt in på segelfronten vilket är ett kapitel för mycket funderade. Till att börja med är vi ju låsta till vårat "eget" segelmakeri främst av ekonomiska skäl men i viss mån även andra. Vi kan ju spionera lite på konkurrenterna, men försök till plagiat blir aldrig bra och därför krävs en egen mycket tydlig strategi för hur seglen ska se ut och fungera. Seglen ska ju passa till vår båt och ingen annan. Men hur många segel behöver man och i vilken storlek? I dagsläget har vi fyra försegel (Genua 1 Lätt och Tung, Genua 2 och Genua 3) och fyra spinnakrar (en liten lätt, en lagom gammal häck, en stor och en gigantisk) .

Om man tänker sig att man ville ha segel för 3st register lätt, mellan och hårt. Hur ska dessa defineras. Det är ju rätt sällan man seglar över 12 m/s, så dela det registret på tre och man skulle då få 1-4, 5-8, 9-12. Men jag är inte helt säker på att får fiffiga skiften. Dvs en dag när det blåser mellanvind blåser det då 5-8. Det är ju rätt ofta SMHI säger typ 3-7, och det faktiskt blåser så, vilket då resulterar att man måste byta hela tiden. För att inte dribbla bort sig i filosofiska frågor om vädret, hur ska en genua för 3-8 m/s vara utformad till storlek och form? Inte helt uppenbart!

Om du orkat läsa ända hit så kan jag säga att detta var ett försök till en inblick i vad jag sitter klurar på i bilköerna på Essingeleden....

Riksmästare!

För att vattna lite i bloggtorkan kan jag berätta att vi med gamska mycket "stolpe in" lyckades vinna RM som avgjordes under Sandhamnsregattan. Vår serie blev 2,2,1,1,2,1,1,(DNS) och 10p marginal till tvåan 30-225 Gryning med Stefan Lindner.


Fr v: (Förnamn?) Wallenberg, jag, Olle, Martin och Fredrik Feldreich (tror jag). Tyvärr inte med på bild är fördäckare Joel (stand in för Jonas) och Viktor (inhoppare för Olle under torsdagen). Stort Tack till er alla! Foto Patrik Stenberg

Slutsatser: Vi hade ingen vidare kryssfart gentemot Gryning & co utan (över)levde på väldigt bra undanvindsfart i den ganska gropiga sjön. Båten halkade fram otroligt fint på sin ganska breda bak. Eller vad sägs om att ta ikapp 300m(!) på en 10 min (efter Svennes påpekande) lång läns i 8 m/s, man kunde riktigt se fasan i ansiktuttryucken ombord på Gryning när vi kom närmare och närmare. Vi toppade 13 knop och avslutade länsen med en duell där vi knep innerplatsen och sen efter den korta halvvinden även målskottet...

Malin aka"Gula bomben", Foto Patrik Stenberg

Nu har vi dock fått lite kläm på vad vi måste försöka förbättra till nästa år.....