606 roder

Ett av mina långtidsprojekt är att göra ett nytt roder till 606an med lite bättre profil. Inga konstigheter utan typ en Naca 0008. Ursprungsiden var att bygga en plugg (ena sidan är klar) sedan en form och därefter ett roder. Numera har jag dock begränsat med tid men kanske något större resurser. Jag är därför lite inne på att hitta nån som kan CNC fräsa en plugg i typ MDF. Då behövs förstås ett CAD underlag, vilket jag tänkt göra, och nån som kan fräsa (tips emottages). Det hela fick lite mer bränsle när jag hittade Foil Utilities på Competition Composites som smidigt genererar koordinater som lätt kopieras till excel och därefter in till 3D-CAD programmet.
Kolla även in Philsfoils, undra hur mycket det kostar att låta dem göra hela rodret?

Stalker?

Plötsligt dök det upp två bilder i mailkorgen från en herr Perry (X-79 SWE 131) som hade fotat vår andra provsegling av Expressen. Det lustiga är att bilderna är tagna med ett par timmars mellanrum en skaplig bit från varandra. Skumt... ;)

Fockfall!

Tillägget av mail-adressen gav utdelning direkt. Fick två fina bilder av Thomas Ottoson på fockfallslösningen på SWE-2010. Väldigt kul dels för att vi diskuterat att fixa nåt liknande och att det verkar funka i verkligheten.


Nu har jag lite och klura på i bilköerna...

This is sweet!

Var det någon mer än jag som blev smått chockad över hur de moderna 5.5orna ser ut.? Det är ju ingen Safir precis... Intressant att se hur långt man kan komma inom en sk "stenåldersregel"...

Alla foton är tagna av Johan Granath, Skota.se

Jag har varit inne på att ha ett sådant här "Scampi-veck" på min A22-design eftersom det vore ett smidigt sätt att komma runt breddmåttet i Li-planet. Så numera finns en version 9 i min dator...

WTF! Kolla "kicktaljan"! Jag blir jäkligt sugen på att se hur nedre infästning se ut och hur man reglerar det hela. Tror dock att gastarna uppskattar detta meck.

Mail!

Med anledning av att flera velat maila tips och synpunkter så finns numera en mailadress i högerkolumnen. Använd den mer än gärna.

Sköna söndag (och Lördag..)

Tio grader varmt ute, grått och vindstilla = perfekt för båtmeck. En liten samling av helgens aktiviteter.
Mycket funderning och diskussion om focken och dess trim, det lutar åt västkustmodellen med suggor på tvärgående skenor för att trimma skotpunkten i längsled. Har dock inte kommit fram till nån bra fockfalls lösning.

Skotbalken ska bytas till en hembyggd upphöjd balk.

Så med lite hjälp tvåtumfyra och lite grabber byggde jag ihop denna "prototyp" för känna in höjden på skotarmen. Vi ska köra storskotet bakåt i sann västkust anda.

Man vill ju inte ha den för högt då det blir svårt att släppa loss skotet.

Prototypen eller snarare atrappen (inspirerades lite av HP 1030, nej jag bara skoja :D )

Stickojerna ska rensas på matta och sittbrunnen ska plastas ihop med skrovet. Notera den gula kontaktlimsbeläggningen, så kul att få bort.

Förpiken har lite väl hög TOB-faktor (Trivsel OmBord) Skåpen och mini-skottet ska bort (till salu!) tillsammans med all matta. Jonas anmälde sig frivilligt att ansvara för detta arbete (big mistake...)

Vi byggde en nytt rymligt båtskjul med gångplank, luftspalt i taket mm så det är mycket trevligt att meka.

Schyst hus, notera "stripen"

Ny tid, ny strid!

Eftersom projektet med Malin gick i mål samband Europa cupen i Saltsjöbaden, så känns det lite tomt på kappseglingsprojektfronten. Jag har ju visserligen 606an, där det iofs skulle behövas en satsning för att matcha tex ålänningarna mfl. Men vi i "team Malin" trivs väldigt bra att segla tillsammans. Vi har alla olika tillgångar och brister, vilket ger dubbel vinst. Kunskapsmässigt höjer vi totala nivån iom att vi är bra på olika saker. Vad det gäller våra brister och egenheter så jämnas de ut på nåt underligt och lagandan är väldigt ofta mycket bra. Nåja vi ville inte bara fortsätta segla tillsammans utan också utvecklas genom att höja ribban en aning. Vi funderade och diskuterade vilken båttyp som kunde vara lämplig.

• J 80 Rätt okej, men max besättningsvikt på 332 kg blir tungt att fixa med våra 360+...


• Melges 24, inte så vanlig i Sverige/Stockholm vilket ger många långa resor...


• Express, inte den sweetaste båten i samlingen men...


• Smaragd, inte så portabel och rätt lite aktivitet...


• X-79, liten eller obefinlig aktivitet...


• Maxi racer, rätt ovanlig på Ostkusten iaf...

Som vi såg det finns två reella alternativ, J 80 eller Express. Så valet föll på

Express nr 452 med namnet X-ray (fyndigt...), bilden tagen när vi hämtade båten i Västerås. Tidigare ägaren hade ägt båten sen -84 men köptes som halvfärdig några år innan av dennes föräldrar. Båten är mycket fräsch i alla skrymslen och vrår vilket jag ser som ett tecken att båten alltid varit väl omhändertagen. Enligt uppgift skulle den visst ha kommit 2a på SM typ 1990 och iaf 8e -91, så helt hopplös kan den inte vara.

Däckslayouten är rätt basic. Jag tror vi redan har typ hundra ideer på ändringar, men ví behöver inte börja från noll och kan därför prova grejerna i verkligheten innan vi plockar fram borrmaskinen...

Hemsegling var toppen, sydväst-väst 4-10 m/s gjorde att rullade på bra, toppnoteringen var 10,5 knop med spirad fock på björkfjärden

Olle och jag njöt hela vägen (här är för övrigt ett bevis på att jag inte alls måste styra jämt ;) )

Solnedgång över Fjåset efter nio timmars segling.

Framme i nya hemmahamnen. Stripningen känns väl inte så 2008 kanske, så det får nog bli lite slipning .

Stolpe in!

Malin, Europa cup segrare! Foto Johan Granath, skota.se

Den avslutande dagen på Europa Cupen för SK30 blev en lång dags färd mot natt... Utgångsläget för de sista två seglingarna var

1. Veszmadár, Hun 11, 8p
2. Gryning, SWE 225, 15p
3. Malin, SWE 219, 15p

Ungraren verkade lite svår att nå även om han hade en BFD som struken segling, däremot mot var vi rätt sugna på att tvåla till Gryning. Sjunde seglingen kom igång och vi gjorde en bra start, tyvärr gick vi vänster direkt och fastnade i ett vindhål vid Sumpholmen (hörs ju på...), nåja vi nötte på och rundade nånstans mellan 10e-20e plats med Gryning några båtar före. Hygglig läns, rundar upp runt det vänstra märket (sett från länsen) jämsides med Gryning på det andra gate-märket, de fastnar i vårat blekhål från första kryssen och vi drar ifrån stort. Dock lättar det ur och en lång period ligger alla båtar stilla. Slutligen rundar vi kryss märket och får bra fart när vinden fyller i igen, ligger då typ sjua och nånstans lååångt där bakom ligger Gryning. Plötsligt kommer en tutande funktionärsbåt med schackrutig flagga. Sk-t också, avbrutet! Vi hade glömt bort maxtiden på 90 minuter.

Väntan på ny segling, förbaskat svårt att hålla sig sugen. Huvudet spekulerar vilt, blir det bara en segling till så "räcker" det med att "se till" att Gryning blir sämre än femma för att ta silvret. Blir det två seglingar så... För många parametrar att hålla reda på.

Race 7 kommer slutligen igång, men vi var långt borta vid läflaggan för att kolla enslinjen när 5 min skottet går och det blåser inte mycket. Vi vill starta i lovart och kunna slå tidigt till babord. Vi halvvindar för babord under alla uppradade styrbordsbåtar och försöker hitta en lucka som inte finns. När skottet går så är vi 10 m under startfartyget. Efter två slag med nästan noll fart kommer vi ut för babord med en drös båtar som täcker oss i lovart. Vi seglar lågt (mycket lågt) för att få upp lite fart och rinna fram lite för få lite syre. När allt lugnar ner sig lite ser vi att Gryning inte heller kommit iväg nåt vidare, vilket känns lite lugnande. Efter ett tag kan vi växla om från fart till normal läge och börjar då knapra in lite. Högerkanten var ganska rätt och vi närmar oss kryssmärket 50 m under styrbords-layline som topp tio iaf. Slår till barbord och möter tre båtar på led för styrbord, varav vi går stäv mot stäv mot SWE-163 Pani som ligger först i tåget. Jag är inställd på att ducka, men Pani vinkar fram oss. Det blir ett dåligt slag, vi tappar farten och smack på bojen. Sk-t! (man ska följa sin instinkt...) Tysken bakom ser förstås allt och ropar lungt nåt om protest . Bara att ta en straffsväng vilket känns som en evighet i så lite vind.

Foto Johan Granath, skota.se

Vi kommer igång igen och Gryning är fortfarande på skapligt avstånd bakom. Vi länsar på och "som vanligt" kommer GER-152 sakta ikapp med sin enorma gula spinnaker. De rullar över oss i lovart mitt på länsen för styrbord, men när vi närmar oss gaten så blir det lite stressigt ombord och jag tappar kollen på tysken strax innan tvålängdszonen. Sekunden senare börjar han yla att vi inte har plats men vi har då inget altenativ (eftersom vi då har överlapp) och "tvingar" oss in vid märket. Han sätter protestflagg och börjar prata med vittnen runt omkring. Eftersom jag inte är säker på att vi skulle ha haft plats, så tar vi det säkra före det osäkra och tar en straffsväng (suck...). Vi fortsätter ut på högern bakom en klunga med båtar och ser att Gryning och ett gäng båtar går in mot Sumpholmen och parkerar, vilket leder till glada miner på vår båt. Vi slår över till styrbord 200 m under layline medans klungan framför kör ända ut.

Med 500 m kvar till bojen ser vi att klungan vid Sumpholmen får vind, 30 graders medvrid och sträcker till märket i dryga sex knops fart. Vi däremot stannar till helt och en bra stund senare får vi den nya vinden och kan börja kryssa "igen". Tur i oturen så ligger vi betydligt bättre till än klungan som dunkade högerhörnet samtidigt som Gryning ser ut att ligga sämre än topp tio. Dessutom ser det ut som att GER-114 Hunkes ser ut att kunna klara maxtiden. Vi nöter på och rundar typ 20e med Gryning ett par placeringar framför och nu har vinden vridit så pass mycket att det är sträckbog nästan dikt för styrbord mot "länsmärket". Gryning kör lite lovning i en klunga med båtar som skapar en lucka i lä samtidigt som vi statsar lågt på fart och sakta men säkert glider vi förbi i lä. En stund senare närmar vi oss gaten och ställs inför valet att länsa /slöra med spinnaker från högra märket (sett från länsen) "upp till" mål eller att ta vänstra och halvvinda i mål på genuan. Vänstra märket ser ut att vara en anings närmare samtidigt som vårat spår gör att vi ligger i lä om några båtar så valet blir det vänstra. Snabb gipp runt märket och rakt mot mål. Vinden vrider med ytterligare och det blir lätt brant slör mot mål och vi blir lite överraskade när Ungraren kommer skärande för styrbord in framför oss, gippar och går i mål. Med nöd och näppe kör vi över en båt i lä samtidigt som vi går precis före nästa spinnaker båt för styrbord och går i mål platsen efter Ungraren. Puh, vilken pers.

Men vi var före Gryning och Ungrarens dåliga placering gör läget "intressant". Vi har dock ingen järnkoll på poängen, men vet att vi ligger sämst tvåa. Vi frågar startfartyget om det blir en till segling till och de svarar att de avaktar men förmodligen gör ett försök även om det ser "mörkt ut", klockan är ju ändå kvart över tre... Tankarna virvlar i mitt huvud, magkänslan skriker att den inte vill segla en "chansig" lättvindssegling till när vi just nu har silvret i hamn. Samtidigt försöker förnuftet jobba bort de dåliga tankarna. "Tänk noll-noll nu, förra seglingen är historia, nu gäller det att gå in göra jobbet igen. Mm vad kul det ska bli.... Inte! F-n kan de inte skjuta av klabbet så vi får åka in och slappa istället" Fram och tillbaks i huvudet, rätt svårt att slappna av. En evighet senare (typ 45 min) när sista A22a går i mål kommer äntligen den efterlängtade signalen att det inte blir någon mer segling (Vad synd...) Yes, vi kom tvåa! Bra jobbat grabbar. Tyska filmteamet kommer ombord och ställer lite frågor.

Jiddra inte med oss!

Vi kommer in sent till hamnen och våra bryggrannar GER-150 Mariposa gratulerar oss till segern. Men nä vi tror inte det räcker. Vi sätter igång med att fixa båten och knallar en halvtimme senare bort för att kolla resultatlistan. "Vad i hela friden, vi vann med en poäng. Härligt!" Eller? Ryktet når oss att Ungrarna tänker protestera mot seglingsledningen för att få seglingen struken. Men va f-n, då kommer vi ju trea om de får igenom protesten. En placering vi jobbat rätt hårt för att "slippa". Mera oviss väntan vidtar och kanslipersonalen "kan inte" säga något. Inte ens om de lämnats in någon protest eller när förhandlingen í så fall kommer hållas. Vi går till restaurangen och tar en kaffe, det skulle nu kännas otroligt bittert att bli nerpetad till trea. Gott och väl en timme senare får vi reda på att protesten avslagits. Men då blir känslan mer "puh" än "yippie"...

Man kan ha åsikter om att sista seglingen inte var riktigt rättvis och att det är tråkigt med "rundbana". Men det är ju också kappsegling (vissa kör ju bara rundbana :D). Ungrarna dominerade stora delar av regattan, men deras offensiva starter hade ett dyrt pris. Det var tjuvstarten som kostade dem segern inte sista seglingen.

Foto Johan Granath, skota.se

Nåja nu får vi sätta igång att smida planer inför Europa cupen på Bodensjön 2010. Då ska vi hänga med på lätta länsar också.

Skön seger!

Med serien 2, 2, 4, 1, 2, 2, 3, DNS vann jag tillsammans med Jonas Edholm och Martin Klinga M30 SM. Det var rätt knepiga vindar med typ 20 graders vrid på mellan 5-9 m/s och ganska stråkigt på Ekoln, så det fanns lite att bita rent taktiskt. Båten kändes mycket bättre nu än tidigare med nya rodret och de nya North-seglen.

Snygg båt (snabb oxå)! Foto Johan Granath, skota.se

Nu ser vi fram emot MM i höst :)

I en annan del av Köping

Jag var och besökte Erik Zarins i Köping för att studera nybygget av hans jubileums 22a. Det artar sig väl även om det är en del kvar. För egen del kan jag inte undgå att inspireras till ett eget bygge... Snart har jag nog en del ritningar att lämna in till SSKFs klassificeringsnämnd och med lite tips om laminatspec från Erik togs ytterligare ett steg närmare.

Locket är på!

I princip är der däcksribbor (teak), sittbrunnssargar, rufftak och lite luckor kvar...

Rutinerat att bygga inredningen innan man lägger dit däcket


Rullfocken på plats!

"Nice!"

Tips!

Om man är det minsta intresserad av sveriges numera största kölbåtsklass och har en stund över så är mitt tips att läsa Sven Wallins smått episka berättelse om renoveringen av SWE-339 Karotten även kallad det östtyska undret.

Den döende dandyn!

Full Metal Jacket, design John CorbyKol(svart)!

Spegel, spegel på väggen där säg mig vem som ---- i landet är…. Eftersom ”man” nu inte sitter inne med sanningen om saker och ting kan man istället ägna sig åt spekulationer. Det har ju sina fördelar för det går åt 10 ggr så mycket tid som att bara redovisa fakta, se på övrig sportbevakning tex. Vad tänkte jag spekulera om då? Jo jag satt och läste i Seahorse häromdagen, två artiklar dels John Corbys om hans nya IRC 43-fotare Full Metal Jacket, byggd helt i kol och i stort sett utan inredning. Den andra handlade om kompositriggning och hur det skulle bedömas handikappmässigt av IRC. Det slog mig då att IRC precis som ORC är ett konkurrerande företag (vinstdrivande?) som försöker sälja sina mätregler på en ”öppen” marknad.
- Redan!! Kom med nåt nytt, kanske ni tycker nu.
Jo men jag tror att vi planekonomiska svenskar ändå inte greppat ”the bigger picture”. Vi är nog vana vid att något överstatligt väsen skapar ”bästa” förutsättningar för oss. Vi har våra officiella organ som sköter upplägget. Inte många skulle nog komma på tanken att starta ett nytt seglarförbund när man ruttnat ihop på det vi har. Det är väl därför som IMS fortfarande hänger kvar för det är ju den ”officiella” regeln.

Tillbaka till kärnan nämligen IRC, som en del här hemma glatt förespråkar som frälsningen ;). IRC har som mål att skapa en populär mätregel, men de har insett att den måste hela tiden utvecklas för att stanna kvar som no1. Skulle detta gå för sakta tröttnar ekonomiskt starka intressen och det blir folkrace av det hela. Går det för fort försvinner hela bredden och gräsrotsrörelsen som inte har råd att hänga med. Så för att få ihop ekvationen kör man en balansgång, bland de större båtarna gynnar man extrema renodlade racers där allt är ”optimalt”. Bland de mindre båtarna ska mera maskerade husvagnar gynnas och däremellan blir det en gråzon. Det fanns någon slags tumregel att brytningen går någonstans mellan 45-50 fot. Därför var Corbys 43-fotare lite av en chansning. Den verkar dock funka och flera mindre ”all carbon racers” är på väg. Slutsatsen man kan dra tillsammans med att försöka betrakta hela bilden är nog därför att denna gråzon kommer på sikt att pressas ytterligare nedåt i båtstorlek och jag tror inte IRC vågar eller kan stå emot den utvecklingen. Därmed tror jag samtidigt att man satt igång att gräva sin egen grav. Så till alla IRC-fans i svedala så tror jag frälsningen blir kortvarig om den ens kommer hit…

Vad är då lösningen? Vet ej… Det är ju bara så tråkigt att se historien upprepa sig med dessa ”regler” som urartar. IOR, IMS och nu IRC. Extra tråkigt med den sistnämnda då den inte ens haft sin storhetstid än här hemma….

PS Begreppet Dandy enligt wikipedia

Sail online!

Jag måste göra lite reklam för sailonline.org, grymt kul och jäkligt lätt att komma igång. Bara att registrera sig, tanka hem ett program och sen är det bara att köra.

Just nu har jag 5,2 nm kvar till målet i Marstrand i Göteborg offshore race. Missade starten med två och en halv timme och kom iväg som 127a, plockade ett fint skift på kryssen sydväst mot Skagen och rundade som 102a. Tyvärr var jag lite girig i hopp om att tjäna 0,2 knop föll jag 10-15 grader under Fladens fyr, i hopp om att ett vindskift skulle lyfta mig tillbaka. Icke, tappade två placeringar och i ivern att inte förlora mer mark råkade jag ställa in kontrakurs i kanske en minut och tappade en placering till. Ställde väckaklockan på halv två för att runda Fladen låg då typ 89a, la då kompass kurs 345 grader rakt på målet, så dock inte att det låg en ö ivägen som jag fastnade på. På benet mellan Skagen och Fladen låg jag och körde mot "SK95SWE8" och "GER3791" de slutade runt 60. Nåja, jag grejar topp hundra iaf....

Way to go!

Foto: alfalaval.sailingblog.net

Condevor sailing team tycker jag förtjänar en del uppmärksamhet. Föredömligt att skaffa en riktig seglingsracer i form av en Mumm 30 istället för en hopplös och alldeles för stor husbåt. Man kanske inte blir coolast i hamnen men sportsligt sätt tycker jag det är hel rätt, med möjlighet till internationell scratch (utan handikapp) segling. Det är nog dessutom en mycket roligare segelbåt för kappsegling. Way to go!


PS Mumm 30+ Bavaria 33 = Billigare än X-35, X-41, J-109, First 36.7 osv...... ;)

I backspegeln 2007

Detta får bli min lilla årskrönika.

Bloggen
Säsongen får man säga började 8 februrari med att jag startade denna blogg. En tanke som jag burit ganska länge på, men eftersom inte är en så driven datakille har jag dragit mig för att ge mig in i HTML-träsket. Men med dessa bloggportaler fanns ingen ursäkt längre. Inriktningen på bloggen har jag tänkt ska vara en salig blandning av tekniknörderi, repotage, åsikter och betraktelser av framför allt segling. Kort sagt en blogg jag själv skulle vilja läsa.

Tittar man i loggen så har besökarantalet varit sjukt mycket större än jag väntat, fascinerande hur det sprider sig likt ringar på vattnet. Jagar man träffar gäller det dock att hålla uppdateringsfrekvensen uppe.....

Segling
Seglingspremiären blev ett vindfattigt Lidingö runt med A22 Tricksonita. Synd för det är en av de bästa båtar jag seglat. Perfekt balanserad och en mycket bra allround båt. Synd bara att den är i trä, iofs trevligt men man kan inte plåga den så hårt. Nu har Mattias tyvärr sålt båten. Jag var erbjuden att köpa den men hade då inte råd vilket kanske var någon mening med...

Tricksonita! Foto Olle Larsson

Team Malin hade sin första inbokade träning på en uteservering på Medis med varsin öl. Sjösättningen var lite försenad.... Men vi drog upp lite riktlinjer och framför allt Jonas propagerade för träning. Jag var lite skeptisk till att detta skulle ge nåt då vi inte har någon att träna med. Men nu måste jag säga att det varit väldigt värdefullt att harva runt på en kort kryss-läns bana. Vi har fått lära oss båten och varandra på ett mycket effektivt sätt.


Kappseglingsmässigt hade jag nog tänkt att fokus skulle ligga på 606an, då höjdpunkten och målet med SK 30an ju är europamästerskapet i Saltis aug 2008. 606-seglingen blev nog totalt sett en besvikelse. Säsongen 2005 slutade med formkurvan spikrakt uppåt. Men efter första tisdagsseglingen 2006 bröt Olle skulderbladet i en trafikolycka. Patrik gjorde en bra insats som vikarie men 15 kg lättare, plus avsaknaden av tio års segling tillsammans gjorde att det blev lite att börja om från gå. Olle kom sedan tillbaka i slutet av säsongen och vi avslutade säsongen mkt bra. Säsongen 2007 skulle vi lägga i ytterligare en växel med en ny spinndesign och optimerat riggtrim. Började med en "stolpe in" spik på NS cup (med ga spinnen och ga riggtrimmet). Bottennappet blev seglingen på Åland i mitten på juli. Efter den försvann självförtroendet och jag famlade i blindo. Olle och jag hamnade i en dispyt på utseglingen sista dagen på SM i Gävle, vände om och packade ihop. Vi var dock sams igen innan vi kom till "Dragongate" :D. Men båten har stått sen dess då inspirationen inte infann sig igen. Har nu klurat en del och känner mig beredd att ta tjuren vid hornen.

Foto 606-förbundet

SK 30 har gått över förväntan med seger i alla seglingar inklusive totalseger på Runt Lidingö vilket rörde om lite i LYS debatten. Jag är väl medveten om att högmod går före fall och konkurrensen kommer bli stenhård så det går inte att luta sig tillbaka. Men vi har mycket bra besättning och det var länge sedan jag hade så roligt i båten. En samtrimmad 4-mannabesättning är en ny dimension för mig.....

Framåt
Vad händer framåt då? Seglingsmässigt kommer nog 2008 handla mycket om SK30. Vi vill hinna med att segla så mycket vanliga seglingar som möjligt inför Europacupen och dessutom blir det nog ganska mycket meck för att förbättra båten. Ska försöka köra lite tisdagsseglingar och närliggande Rikscup-seglingar med 606an. Utmärkt för att få lite vana på starter och taktik i lite större fält.

Vår M30a ska förhoppningsvis få lite nya stuvfack för att förbättra boendekomforten. Jag har också en förhoppning att ett nytt roder och lite putsning på kölen ska fixa problemet med att balansen är lite olika mellan bogarna.

Jag skulle också vilja bygga färdigt min IOM design, lämna in 606-kölen på CNC fräsning, rita färdigt och lämna in mina A22-ritningar för klassning och göra färdigt köket hemma. Vi får väl se vad som blir av, kommer inte behöva sitta sysslolös iaf....

IOM J Rodebäck :)

Det är nu bara veckor kvar på min utbildning. Känns märkligt att det gått 4,5 år sedan jag satte mig vid skolbänken igen. Jag har fått några mycket fina jobberbjudanden, vill inte avslöja mer i dagsläget men 2008 kan bli ett fantastiskt år....

Lilla AC

Mycket att klura på! Foto Patrik Stenberg

Vårat SK 30 projekt rullar vidare så smått och det är en hel del onormala frågeställningar vi ställs inför som jag tror den vanlige entypsseglaren aldrig råkar ut för. Jag föreställer mig att det är exakt vad till exempel Cup-teamen ställs inför (därav titeln).

För det första har vi det "paket" vi har. Det är olikt alla de andra , konceptet har sina förtjänster men också sina svagheter. Så frågan blir då hur ska vi optimera det hela? Blankt papper, ingen att fråga eller spionera på....

Båten
I dagsläget har vi fartproblem (= höjdproblem) på kryssen från kanske 5-6 m/s uppåt. Malin är typ 300 kg lättare (minst -150 kg i kölen) och 10-20 cm mindre djupgående än de bästa konkurrenterna. Det är klart att detta påverkar rätande momentet, vilket i sin tur farten. Vi tror dock vi kan förbättra farten i detta register genom förbättra balansen. Båten blir i dagsläget lovgirig förbi en viss kräningsvinkel samt när man byter ner till mindre försegel. Har inte riktigt fått kläm på varför båtar med breda häckar har en tendens att bli lovgiriga när det kränger mycket (nån som har svar, skriv en comment).

Vill ju helst inte hålla på och flytta runt hela segelplanet med röstjärn, mastfot mm. Alternativet är ju då att ändra fördelningen mellan storsegel och förtriangeln mao kapa bomliket och flytta fram förstaget.

En annan ide är att göra kölen lite tyngre för att minska krängningen och på så sätt förbättra balansen och förhoppningsvis öka farten. Jag skulle vilja förbättra kölprofilen också genom att göra den lite spetsigare (Naca 65- serie, kanske). Skulle kunna göras genom att gjuta på kölen framåt genom att bygga på en lösnäsa. Samt fylla i lite i de trimfickor som finns ursågade längst bak kölen.

Segel
Korrigera balansen för oss osökt in på segelfronten vilket är ett kapitel för mycket funderade. Till att börja med är vi ju låsta till vårat "eget" segelmakeri främst av ekonomiska skäl men i viss mån även andra. Vi kan ju spionera lite på konkurrenterna, men försök till plagiat blir aldrig bra och därför krävs en egen mycket tydlig strategi för hur seglen ska se ut och fungera. Seglen ska ju passa till vår båt och ingen annan. Men hur många segel behöver man och i vilken storlek? I dagsläget har vi fyra försegel (Genua 1 Lätt och Tung, Genua 2 och Genua 3) och fyra spinnakrar (en liten lätt, en lagom gammal häck, en stor och en gigantisk) .

Om man tänker sig att man ville ha segel för 3st register lätt, mellan och hårt. Hur ska dessa defineras. Det är ju rätt sällan man seglar över 12 m/s, så dela det registret på tre och man skulle då få 1-4, 5-8, 9-12. Men jag är inte helt säker på att får fiffiga skiften. Dvs en dag när det blåser mellanvind blåser det då 5-8. Det är ju rätt ofta SMHI säger typ 3-7, och det faktiskt blåser så, vilket då resulterar att man måste byta hela tiden. För att inte dribbla bort sig i filosofiska frågor om vädret, hur ska en genua för 3-8 m/s vara utformad till storlek och form? Inte helt uppenbart!

Om du orkat läsa ända hit så kan jag säga att detta var ett försök till en inblick i vad jag sitter klurar på i bilköerna på Essingeleden....