Rekord!

13 båtar på tisdags seglingen igår på Lidingö. Till råga på allt hamnade vi på pallen för första gången någonsin genom en andra plats med serien 7-2-1. Den som arrangerar får en 3:e plats för att det inte ska vara ett straff att göra det, rätt smart. Men jag vet inte hur många gånger vi hamnat på den förhatliga 4:e platsen (alltså egentligen 3:a). Vann gjorde Björn Österberg som pinnade Rikard Melanders 606a (Rikard gastade). De seglade äckligt stabilt och var i toppen hela tiden i den rätt byiga och vridiga vinden, men fick dock ingen spik (vi slog de i 2 av 3 :D).

Kvällens lärdomar: Christer Faith-Ell (styrde första racet åt Thomas Lundberg) gav oss en tuff lektion i startteknik då han lyckades komma för babord och lägga sig som ett frimärke i lä om oss. När startskottet gick stod vi i vindögat och backade... Jag insåg situationen redan när han la sig där typ 25 sec före starten, men det gick inte och komma loss. Slutsats: Det är inte bra att stanna upp i starten utan bättre att planera för att hålla farten uppe för då kan man åtminstone tas sig nån annanstans och göra en dålig start istället för en katastrofstart.

En annan sak jag kom på är att jag är rätt van att göra en halvdålig start och sedan jaga hela racet med kniven på strupen och förhoppningsvis segla upp mig till hygglig placering. Detta blev tydligt i sista starten då vi fick ett riktigt pangläge och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kändes inte verkligt på nåt sätt och under tiden jag inte koncentrade mig kom de andra ikapp och lite förbi, först då vaknade till för då var allt som det brukar vara. Sökande efter en lucka att komma loss i.

För övrigt seglade vi bra, både taktiskt och fartmässigt. Skulle vilja förbättra farten lite när man måste segla högt (typ starten). Kanske skulle testa lite "tightare" förstag, men då måste man komma ihåg att släppa lite när man sedan kan växla om till att köra sitt eget race.