Ibland skridsko!

För några år sedan introducerade min käre vän Bo mig till långfärdskridskoåkning. Även om det inte drabbat min själ på samma sätt som segling så är det en härlig sysselsättning och vintern känns betydligt kortare.

Helgen som borde gått åt till att plugga strukturoptimering och sandwichkonstruktion, för att ta reda på hur man teoretiskt kan beräkna egenfrekvser för ett sandwichlaminat (lika kul som det låter), gick istället åt till mitt projekt att förvandla dessa skor.

Till ett par såna här som man kan gå med också och som ger lite värme.

För att slutligen kunna sännas fast på denna. Gärna med löshäl, fast det får komma senare.

Förberedelserna började i köket med att bygga nåt ställ att ha skorna på inför stundande kolfiber laminering.

Tyvärr inga bilder från själva plastningen, men härdningen fick ske i badrummet med en kupevärmare för att snabba på processen. 30 graders värme satte fart på molekylerna. Tack till Benn´s mast & rigg för spons med packtejp (ICAs plastfolie skyddar skorna från epoxyn, fanns lägligt till hands i köket).

Det halvfärdiga resultatet. Verkar lovande, den nya "sulan" väger 50 gram i ganska otrimmat skick. Skon väger dryga 400 gram, så förhoppningsvis klaras målsättningen på knappt 650 gram.

Nu måste jag få tag på en gummisula.