4 juli 2010
22 jan. 2010
Moteld från Russel Coutts!
11 sep. 2009
IRC RM
2 aug. 2009
Express SM
SWE 452 på räls, foto Arne K Larsen, regatta.nu
Grunden till den fina placeringen las ju första dagen med serien 1, 3, 1 (helt otroligt). Första racet var en liten bjudning från guds herre. Då vi bommade tiden i starten och hann inte ta en position i styrbordståget, utan gick babord och fick ducka i stort sett hela fältet. Vi kom till slut väldigt fria med skaplig höjd på kompassen så vi forsatte ut till höger, slog sedan ca 300 m under styrbordslay och gick klart före alla. Resten var "bara" bevakning... Andra starten blev en repris på den första då vi åter bommade tiden. Plötsligt fick vi syn på både klassflagga och den svarta och väldigt kort stund senare åkte den svarta ner. Så det fick bli en babord igen. Vinden hade nu ökat från kanske 3-4 till runt 6. Ut i fritt spår mot högern och när sedan kom upp till kryssmärket var det bara några båtar som smet in framför för babord. Sista seglingen däremot var klockren, bra start där vi stekte läbåten direkt. Gick styrbord tills vi fick ett litet motvrid. Spelade på skiftena hela kryssen och hade sedan en liten men klar ledning hela racet igenom.
Besättning på 452, fr v Jonas, Olle, Joakim och Martin. Notera bilen.
Många (inte minst vi själva) var överraskade över vår båtfart. Till att börja med tycker jag vi har en mycket bra kommunikation ombord om hur vi går mot de andra. Sedan jobbar främst jag och Martin med trimåtgärder och försöker använda skot, akterstag, vagn och focksuggor för att pressa upp farten. Jag måste här framhålla att loggen är ett värdefullt hjälpmedel då jag inte har så bra känsla (än) för hur båten ska kännas. Men jag och Martin har också haft långa samtal om hans erfarenheter från att seglat med Niklas på 1014 och mina små erfarenheter från tre dagar kappsegling i Stockholm som trimmer med Pär Lindforss på 826. Jag har också läst alla trimmanualer som finns att tillgå, inte bara North Sails som vi kör med, för se lite mönster hur expressen bör hanteras. Värdefullt tycker jag också de filmer av 826 som finns på webben, men också självklart råd, tips och svar på frågor från Martin Angsell och Björn Österberg på North samt Pelle L (stort tack!).
8 juli 2009
Mot Åland
I helgen går Mariehamnsregattan av stapeln. 38 (!) båtar anmälda varav cirka 15 svenska. Olle och jag har inte suttit i båten sen racet i Gävle i slutet av maj. Vi hade då enstarkt uppåtgående trend, men nu har ju alla andra seglat betydligt mer än vi så.. Ja vi får väl se hur det går, det blir nog hur som helst bra träning inför SM.
18 juni 2009
Onsdag igen!
Vi lyckades prestera tre fina race och med serien 2-2-4 slutade vi tvåa. Sjukt bra (nästan för bra) med tanke på att det var tredje gången vi seglade båten. Jag såg inte så mkt av seglingen på kryssarna förutom tellisarna men enligt resten av besättningen gick vi bra. Båten är rätt svår men ibland när man får till det slappnar båten av löper fint med lätt tryck på rodret. Mycket tror jag sitter i focktrimmet och vi måste lägga mer fokus på att få ett mer repeterbart trim. Personligen tror jag mycket på suggorna istället för att hissa focken upp och ner. Men då måste focken hamna på samma höjd varje gång. Planen nu är nog att ta bort cunningham på focken och fixa nåt fintrim till fallet istället. På så sätt kommer höjden att bli konsekvent eftersom man alltid har koll på förliksspänningen. Fortsättning följer nästa onsdag :)
På'n igen!
Lördag: Först 5 timmar väntan på vind sedan två kör och iland vid åttatiden (12 timmar i regn...). Två spikar var dock en klen tröst.
Söndag: Frisk vind och ännu mera regn. Spikade första racet ganska komfortabelt. Andra racet skulle vi efter starten slå över till babord och direkt ducka en styrbordsbåt. Jag svänger runt och släpper storskotet direkt i slaget. Men båten vill inte riktigt falla av och och ju mer jag försöker falla desto sämre går det. I ett sista försök att trycka ner båten tappar rodret greppet och vi fullkomligen flyger upp på styrbordsbåten i dryga sju knop. Millisekunden innan kraschen inser jag att detta inte kommer gå, vänder mig bakåt och lägger om rodret för att försöka slå istället. Kort därefter hör jag "smällen".
På nåt mirakulöst sätt studsar båtarna isär och när jag tittar framåt igen har styrbordsbåtens mast trillat ner och deras rorsman ligger i vattnet och simmar. Men gastarna syns inte till och skräcken drabbar mig att vi kört rakt över sittbrunnen och skadat dem för jag såg ju aldrig var vi träffade. Sen kom nåt slags chocktillstånd blandat med en en oerhörd skam. Klart en av jobbigaste stunderna i mitt liv. Tack och lov blev ingen skadad och båtarna klarade sig också otroligt bra. Kolla in Patriks blogg för lite bilder.
12 juni 2009
Onsdagssegling
I förrgår körde vi vår andra onsdagsegling vilken var första deltävlingen i One Design Center Summer cup. 13 båtar på startlinjen och hur kul som helst. Resultatmässgt gick det väl hyfsat bra tycker jag och det kändes absolut som det gick bättre och bättre. Jag har dock grymt svårt att "känna" båten. Den är så kort och hög så fartkänslan är väldigt annorlunda mot allt jag seglat tidigare. Känns verkligen hur mycket det gör när det inte sitter i ryggmärgen och man behöver sitta och tänka efter hela tiden. Framförallt timingen i styrningen, hur mycket man ska parera, hur länge man kan peka högt och plåga båten eller hur länge man måste gasa för att komma upp i fart.
Mikael Bogefors (SWE 2009) tipsade vänligt om att vi kanske skulle ta och tvätta botten. Generellt kändes båten lite trög i vissa kritiska lägen så vi får se hur mycket det ger... :)
31 maj 2009
Update, nu med segling
28 maj 2009
Update
14 dec. 2008
606 roder
Stalker?
9 dec. 2008
Fockfall!


Nu har jag lite och klura på i bilköerna...
8 dec. 2008
This is sweet!
Alla foton är tagna av Johan Granath, Skota.se
7 dec. 2008
Mail!
9 nov. 2008
Sköna söndag (och Lördag..)
28 sep. 2008
Ny tid, ny strid!
- J 80 Rätt okej, men max besättningsvikt på 332 kg blir tungt att fixa med våra 360+...
- Melges 24, inte så vanlig i Sverige/Stockholm vilket ger många långa resor...
- Express, inte den sweetaste båten i samlingen men...
- Smaragd, inte så portabel och rätt lite aktivitet...
- X-79, liten eller obefinlig aktivitet...
- Maxi racer, rätt ovanlig på Ostkusten iaf...
Som vi såg det finns två reella alternativ, J 80 eller Express. Så valet föll på
Express nr 452 med namnet X-ray (fyndigt...), bilden tagen när vi hämtade båten i Västerås. Tidigare ägaren hade ägt båten sen -84 men köptes som halvfärdig några år innan av dennes föräldrar. Båten är mycket fräsch i alla skrymslen och vrår vilket jag ser som ett tecken att båten alltid varit väl omhändertagen. Enligt uppgift skulle den visst ha kommit 2a på SM typ 1990 och iaf 8e -91, så helt hopplös kan den inte vara.
Däckslayouten är rätt basic. Jag tror vi redan har typ hundra ideer på ändringar, men ví behöver inte börja från noll och kan därför prova grejerna i verkligheten innan vi plockar fram borrmaskinen...
Hemsegling var toppen, sydväst-väst 4-10 m/s gjorde att rullade på bra, toppnoteringen var 10,5 knop med spirad fock på björkfjärden
Olle och jag njöt hela vägen (här är för övrigt ett bevis på att jag inte alls måste styra jämt ;) )
Solnedgång över Fjåset efter nio timmars segling.
Framme i nya hemmahamnen. Stripningen känns väl inte så 2008 kanske, så det får nog bli lite slipning .
10 aug. 2008
Stolpe in!
- Veszmadár, Hun 11, 8p
- Gryning, SWE 225, 15p
- Malin, SWE 219, 15p
Ungraren verkade lite svår att nå även om han hade en BFD som struken segling, däremot mot var vi rätt sugna på att tvåla till Gryning. Sjunde seglingen kom igång och vi gjorde en bra start, tyvärr gick vi vänster direkt och fastnade i ett vindhål vid Sumpholmen (hörs ju på...), nåja vi nötte på och rundade nånstans mellan 10e-20e plats med Gryning några båtar före. Hygglig läns, rundar upp runt det vänstra märket (sett från länsen) jämsides med Gryning på det andra gate-märket, de fastnar i vårat blekhål från första kryssen och vi drar ifrån stort. Dock lättar det ur och en lång period ligger alla båtar stilla. Slutligen rundar vi kryss märket och får bra fart när vinden fyller i igen, ligger då typ sjua och nånstans lååångt där bakom ligger Gryning. Plötsligt kommer en tutande funktionärsbåt med schackrutig flagga. Sk-t också, avbrutet! Vi hade glömt bort maxtiden på 90 minuter.
Väntan på ny segling, förbaskat svårt att hålla sig sugen. Huvudet spekulerar vilt, blir det bara en segling till så "räcker" det med att "se till" att Gryning blir sämre än femma för att ta silvret. Blir det två seglingar så... För många parametrar att hålla reda på.
Foto Johan Granath, skota.se
Vi kommer igång igen och Gryning är fortfarande på skapligt avstånd bakom. Vi länsar på och "som vanligt" kommer GER-152 sakta ikapp med sin enorma gula spinnaker. De rullar över oss i lovart mitt på länsen för styrbord, men när vi närmar oss gaten så blir det lite stressigt ombord och jag tappar kollen på tysken strax innan tvålängdszonen. Sekunden senare börjar han yla att vi inte har plats men vi har då inget altenativ (eftersom vi då har överlapp) och "tvingar" oss in vid märket. Han sätter protestflagg och börjar prata med vittnen runt omkring. Eftersom jag inte är säker på att vi skulle ha haft plats, så tar vi det säkra före det osäkra och tar en straffsväng (suck...). Vi fortsätter ut på högern bakom en klunga med båtar och ser att Gryning och ett gäng båtar går in mot Sumpholmen och parkerar, vilket leder till glada miner på vår båt. Vi slår över till styrbord 200 m under layline medans klungan framför kör ända ut.
Med 500 m kvar till bojen ser vi att klungan vid Sumpholmen får vind, 30 graders medvrid och sträcker till märket i dryga sex knops fart. Vi däremot stannar till helt och en bra stund senare får vi den nya vinden och kan börja kryssa "igen". Tur i oturen så ligger vi betydligt bättre till än klungan som dunkade högerhörnet samtidigt som Gryning ser ut att ligga sämre än topp tio. Dessutom ser det ut som att GER-114 Hunkes ser ut att kunna klara maxtiden. Vi nöter på och rundar typ 20e med Gryning ett par placeringar framför och nu har vinden vridit så pass mycket att det är sträckbog nästan dikt för styrbord mot "länsmärket". Gryning kör lite lovning i en klunga med båtar som skapar en lucka i lä samtidigt som vi statsar lågt på fart och sakta men säkert glider vi förbi i lä. En stund senare närmar vi oss gaten och ställs inför valet att länsa /slöra med spinnaker från högra märket (sett från länsen) "upp till" mål eller att ta vänstra och halvvinda i mål på genuan. Vänstra märket ser ut att vara en anings närmare samtidigt som vårat spår gör att vi ligger i lä om några båtar så valet blir det vänstra. Snabb gipp runt märket och rakt mot mål. Vinden vrider med ytterligare och det blir lätt brant slör mot mål och vi blir lite överraskade när Ungraren kommer skärande för styrbord in framför oss, gippar och går i mål. Med nöd och näppe kör vi över en båt i lä samtidigt som vi går precis före nästa spinnaker båt för styrbord och går i mål platsen efter Ungraren. Puh, vilken pers.
Men vi var före Gryning och Ungrarens dåliga placering gör läget "intressant". Vi har dock ingen järnkoll på poängen, men vet att vi ligger sämst tvåa. Vi frågar startfartyget om det blir en till segling till och de svarar att de avaktar men förmodligen gör ett försök även om det ser "mörkt ut", klockan är ju ändå kvart över tre... Tankarna virvlar i mitt huvud, magkänslan skriker att den inte vill segla en "chansig" lättvindssegling till när vi just nu har silvret i hamn. Samtidigt försöker förnuftet jobba bort de dåliga tankarna. "Tänk noll-noll nu, förra seglingen är historia, nu gäller det att gå in göra jobbet igen. Mm vad kul det ska bli.... Inte! F-n kan de inte skjuta av klabbet så vi får åka in och slappa istället" Fram och tillbaks i huvudet, rätt svårt att slappna av. En evighet senare (typ 45 min) när sista A22a går i mål kommer äntligen den efterlängtade signalen att det inte blir någon mer segling (Vad synd...) Yes, vi kom tvåa! Bra jobbat grabbar. Tyska filmteamet kommer ombord och ställer lite frågor.
Jiddra inte med oss!
Vi kommer in sent till hamnen och våra bryggrannar GER-150 Mariposa gratulerar oss till segern. Men nä vi tror inte det räcker. Vi sätter igång med att fixa båten och knallar en halvtimme senare bort för att kolla resultatlistan. "Vad i hela friden, vi vann med en poäng. Härligt!" Eller? Ryktet når oss att Ungrarna tänker protestera mot seglingsledningen för att få seglingen struken. Men va f-n, då kommer vi ju trea om de får igenom protesten. En placering vi jobbat rätt hårt för att "slippa". Mera oviss väntan vidtar och kanslipersonalen "kan inte" säga något. Inte ens om de lämnats in någon protest eller när förhandlingen í så fall kommer hållas. Vi går till restaurangen och tar en kaffe, det skulle nu kännas otroligt bittert att bli nerpetad till trea. Gott och väl en timme senare får vi reda på att protesten avslagits. Men då blir känslan mer "puh" än "yippie"...
Man kan ha åsikter om att sista seglingen inte var riktigt rättvis och att det är tråkigt med "rundbana". Men det är ju också kappsegling (vissa kör ju bara rundbana :D). Ungrarna dominerade stora delar av regattan, men deras offensiva starter hade ett dyrt pris. Det var tjuvstarten som kostade dem segern inte sista seglingen.
Foto Johan Granath, skota.se
Nåja nu får vi sätta igång att smida planer inför Europa cupen på Bodensjön 2010. Då ska vi hänga med på lätta länsar också.
7 juli 2008
Skön seger!
Nu ser vi fram emot MM i höst :)
